Del ett:
Metallicalåtar som har liten (ingen?) chans att luftas i Globen maj 2018
Den här listkrönikeidén (som går att se som en sorts ”blandkassettband” för dig som minns den härliga företeelsen) har legat och puttrat ett bra tag. Och möjligheterna är näst intill oändliga för något som skulle ha kunnat kallas Låtar på avbytarbänken eller Bortglömda låtar eller Udda favoritlåtar eller Låtoutsiders eller Blandbandet som Gud glömde eller….
Nu blev det istället kort och gott Hårdrockslåtar. Grundtanken är att det ska handla om att lyfta fram låtar som, av olika anledningar för en undanskymd plats i hårdrockens historia. Ja de har helt enkelt förpassats till garderoben vars dörr sällan eller aldrig öppnas. Men det kan lika gärna handla om mer eller mindre populära låtar med ett visst texttema eller coverlåtar eller… Av och med ett band eller av och med tio olika band.
Först ut kändes det smidigast att välja låtar från ett snart sverigeaktuellt megastort hårdrocksband, tillika konsertfavoriter för undertecknad. Metallica passar extra bra som först på banan, i och med att de har gjort sig kända för en roterande låtlista. De har på ett par givna ställen låtar som byts ut varje kväll. Men det är ändå en ganska liten låtgrupp som turas om att hoppa in från avbytarbänken. Just den här listan tänjer rejält på gränserna, om jag säger så.
Och ingen blir gladare än jag i maj, om den storsäljande självbetitlade skivan (”Black album”) bara får med något enstaka bidrag. The Unforgiven eller varför inte Don’t Tread On Me? Sistnämnda är förstås helt osannolikt men det här är faktiskt min text.
Upplägget är som följer:
Tio låtar plus en outsider listas utan inbördes ordning (däremot i utgivningsårordning) och just denna gång är samtliga låtar dessutom märkta med en siffra* som representerar sannolikheten för att låten ska spelas på en av de två majkonserterna i Globen.
THE FOUR HORSEMEN
2
En låt jag alltid varit svag för live (inte lika förtjust i studioversionen) och i synnerhet om de fyra ”gubbarna” har en extra bra dag på jobbet. Extra plus om den i så fall framförs i originalversion och inte nedkortad som varit fallet de få gånger den har fått vara med och leka i modern tid.
CREEPING DEATH
3-4
En av de allra bästa låtarna i Metallicas digra katalog men är trots det inte given. Spelas numera i snitt på sisådär var fjärde-femte konsert och chansen är alltså skaplig att allsångshöjdaren kommer att luftas en av kvällarna i Globen.
LEPER MESSIAH
3-4
Aningens oväntat har Master Of Puppets-låten, som handlar om tv-evangelistfenomenet, framförts med ”osäker regelbundenhet” på den senaste europaturnén. Denna svängiga fullpoängare till låt är verkligen värd att bli ett vanligt förekommande låtlisteinslag för all framtid.
DISPOSABLE HEROES
1
En av bandets absolut bästa låtar över huvud taget fick hastigt och lustigt göra livecomeback för några turnéer sedan (då den spelades allt som oftast) för att sedan åter igen hamna i malpåse. Synd på så rara ärtor…
EYE OF THE BEHOLDER
1
Arrrrrrrrrrgh! För undertecknad är …And Justice For All måttstocken mot vilken allt annat som thrashgiganterna komponerar har att mäta sig med. Eye Of The Beholder bjuder på några sköna taktbyten och lämnar lyssnaren med ett lyckligt leende på läpparna.
THAT WAS JUST YOUR LIFE
1
Den inledande smockan på Death Magnetic är riktigt vass och krumbuktar hit och dit. Kryddas dessutom med Kirks bästa solospel på ett bra tag. Ett typexempel på bandets (läs Ulrichs) förmåga att sätta ihop flera olika låtbitar till en enda fungerande enhet.
THE END OF THE LINE
1
Framförd direkt efter That Was Just Your Life på Death Magnetic-turnén, så fick den arenagolv att skaka världen över. Antagligen komponerad med en tanke om att den ska vara medryckande; uppdraget perfekt slutfört.
HERO OF THE DAY
1
Smått melankolisk och en finfin andningspaus (även om tempot stegras rejält på slutet) för både band och publik. Det finns BRA låtar på Load och Hero Of The Day är ett av bevisen.
WHERE THE WILD THINGS ARE
1
Börjar försiktigt för att sedan öka intensiteten allt eftersom. Och refrängen är suverän! Sorgligt förbisedd av både band och publik. Det finns BRA låtar på Reload och Where The Wild Things Are är ett av bevisen.
FRANTIC
2
St. Anger må vara en bespottad skiva men den är mycket bättre än sitt rykte (speciellt om några av låtarna kortats ner alternativt strukits helt). Det är en fröjd att höra James frusta sig igenom denna adrenalinstinna best till låt.
Outsider:
THE PRINCE
1
Sedan många år tillbaka är det standard med minst en coverlåt på en Metallica-konsert. Jag väljer att slå ett slag för denna fartfyllda Diamond Head-goding, som passar Metallica alldeles utmärkt.
Magnus Bergström/hårdrock.com
*
5 = mycket sannolikt
4 = 50/50
3 = liten chans
2 = mikroskopiskt liten chans
1 = Tror du fortfarande på tomten?
