Exklusiv intervju med Mårten Andersson DEL TVÅ av tre!
…om LIZZY BORDEN:
Du var under flera år medlem i Lizzy Borden och det kändes som att bandet fick upp farten rejält efter släppet av Appointment With Death (2007) som genomgående fick bra kritik.
Ni turnerade flitigt och besökte bland annat Sweden Rock, Bang Your Head, Kobetasonik och dessutom en egen Europaturné som nådde elva länder varav flera konserter i Sverige.
Vi var oerhört stolta över Appointment With Death-skivan, som var den första med gitarristen Ira Black i bandet. Vi skrev nästan alla låtar tillsammans och vi jammade i replokalen som ett band och hittade gemensamt vårt sound.
Vi turnerade länge efter att den skivan kom ut och vi var över hela världen under flera år. Tyvärr tror jag nog att det till slut bidrog till att vi gick skilda vägar också.
Undertecknad var på plats både på Sweden Rock och i Göteborg. I synnerhet västkustkonserten var något i hästväg med ett kokande Sticky Fingers.
Trots framgångarna gick ni ändå skilda vägar; hur kom det sig och vad minns du från konserterna i Sverige?
Det är alltid speciellt och underbart att komma hem till Sverige och lira. Hela Lizzy Borden-bandet älskade Sverige, så vi gjorde faktiskt Svedala till vår hemmabas mellan festivalspelningarna i Europa, vilket var riktigt kul. Mycket krogrundor på den tiden (skrattar) på Anchor, Cafe Opera och så vidare men jag drog även Lizzy och Dario Lorina till slottet, Vasamuseet, Gröna Lund, skärgården och en massa andra ställen i Stockholm.
Det var väldigt intensiva tider, och allt turnerande hann till slut ikapp. Alla var utbrända och trötta, så det blev mer av ett uppehåll som till slut blev permanent – i alla fall för Lizzy Borden som ett band, som delade kakan i lika bitar.
För mig var Deal With The Devil (2000) en skiva som fick mig att återupptäcka Lizzy Borden, som jag ärligt talat ”tappat bort” under åren.
Skivan håller fortfarande och känns i efterhand som bra ”uppvärmning” till nästa skiva som var Appointment With Death och som enligt mig är klassen bättre.
Vad tycker du om dessa så här i backspegeln?
Både Deal With The Devil och Appointment With Death är riktigt bra skivor som jag och bandet är stolta över. Productionen på Appointment skivan var helt klart bättre och låtarna är tyngre. Men det är smaksak vilken av dom två man gillar bäst.
Hur var inspelningen av Deal With The Devil och vad minns du från tiden efter med konserter och så vidare?
Deal-skivan var den första vi spelade in efter grunge-eran och flera års uppehåll, så det blev lite av en återföreningsskiva kan man säga. Den producerades av samma producent som Master of Disguise. Jag lyssnade på skivan häromdagen, och det var ett tag sen sist. Jag hade glömt bort hur många gästartister som var med på skivan.
Jag lärde mig mycket under inspelningen – inte minst att jobba under press. Vi hade inte mycket tid, skivbolaget var på oss och jag minns att producenten gick igenom en tuff skilsmässa. Hans fru ringde och skrek var tionde minut, och sen kunde han bara dra för resten av dagen. Så dom dagarna när vi väl hade alla samlade (i studion) så körde vi hårt och länge – men man kände att pressen var på.
Jag tycker att låtarna är bra och mina basräkor blev kanon, he he. Skivan håller måttet även efter 26 år!
Vi turnerade i många år under Deal With The Devil-turnén. Vi besökte en massa nya länder och festivaler jag aldrig varit med om innan.
På uppföljaren Appointment With Death hade ni också ett antal gästartister, som till exempel George Lynch (Dokken) och Dave Meniketti (Y&T).
Var du med i studion när de gjorde sina insatser och i så fall hur var det?
Ja, vi lyckades få med många tunga gästartister på den skivan. Jag var i studion när George spelade in sitt solo, och det gick ganska fort. Lynchan har ju varit med länge och är ett riktigt proffs, som du vet. Det tog ungefär en timme att ställa in gitarrljudet och välja vilken gitarr som passade bäst för låten – han hade med sig typ fem olika guror. Sen jammade han i ungefär 45 min och sen spelade vi in i ungefär en timme, totalt tog det kanske tre timmar. Det var kul att få guida George i solot och ge mina åsikter om vad som skulle passa för låten. Lite omvända roller blev det då liksom (skrattar).
Dave spelade in sina gitarrer i sin egna studio och skickade över sina tracks till oss. Jag tycker allt blev kanon, riktigt bra!
Magnus Bergström
p.s. För att få reda på mer om Marten och hans liv ”i musikens tjänst” rekommenderas:
www.marten.cc
www.facebook.com/martenbass
www.instagram.com/martenandersson
www.youtube.com/themartenandersson
www.x.com/anderssonmarten
