Exklusiv intervju med Mårten Andersson DEL TRE av tre!
…om FROM CLASSICAL TO ROCK, GEORGE LYNCH, STEELHEART, LITA FORD och framtiden:
Kan du berätta vad From Classical to Rock, som du var med och grundade, handlar om?
Jag var vän med två otroliga klassiska musiker i Los Angeles. Cellisten Stan Sharp (vila i frid) och den berömda kinesiska violinisten Yutong. Vi hörde att skolor i Los Angeles-området började skära ner på musikutbildning, replokaler, lärare och andra fritidsprogram och kände att vi ville hjälpa till.
Det ledde till idén om en välgörenhetskonsert för att samla in pengar till dessa program. Vi kontaktade bland andra Robert DeLeo (Stone Temple Pilots) och Chester Bennington (Linkin Park) som hoppade på direkt och blev medproducenter.
Vi bjöd in elever från olika skolor och fritidsprogram att rocka med oss. Deras prestationer blev enormt uppskattade och responsen från publiken var fantastisk. Det var då vi insåg att vi verkligen hade något speciellt på gång och därifrån tog det fart med mera konserter och medverkan av bland andra Nancy Wilson (Heart), John Rzeznik (Goo Goo Dolls) och många fler.
Jag vill även säga att jag var med i en musikförening när jag växte upp i Sverige som hette Ormen och om jag ska vara ärlig så skulle jag aldrig vara den människa och musiker jag är i dag om det inte varit för Ormenföreningen. Alla timmar man stod och gnuggade bas och repade efter plugget; det lade grunden till allt liksom. Man blev kompisar med olika personer som jag fortfarande är jättetight med även i dag.
Jag vill återkoppla lite till George Lynch. Utöver hans gästspel på en Lizzy Borden-låt har du även jobbat med och åt honom som medlem i Lynch Mob.
Hur var det att komma så nära en gitarrhjälte av hans kaliber?
Att spela med George Lynch var helt klart en pojkdröm. Rollen var annorlunda än Lizzy. Att vara i Lynch Mob handlade mer om att stötta George musikaliskt – att vara hans backingband och ge honom en tung backing att bygga på. Det låg mindre fokus på show, vilket var mer av Lizzy Borden-grejen. I Lynchans fall handlade det istället om musikalitet, precision och att spela på en högre teknisk nivå vilket gjorde mig till en bättre musiker känns det som.
Både Borden och Lynch lärde mig att det innebär mycket mer att vara i ett band, än att bara spela och skriva låtar. Det handlar om att funka ihop med folket du jobbar och lirar med, både crew och bandmedlemmar. Och att lära sig och förstå hur viktig själva businessidan är, från kontrakt och ekonomi till merchandise och nuförtiden så är sociala medier ett måste också.
Varför slutade du i Lizzy Borden respektive SteelHeart och hur kom det sig att du hamnade hos Lita Ford?
Lizzy ville satsa på en solokarriär som Alice Cooper och Lizzy Borden som band upphörde runt 2015. Året därpå fick jag ett erbjudande om att hoppa in som stand-in för SteelHeart när deras basist hade en soloplatta på gång och han hade precis fått barn. Några månader senare ringde Miljenko (sångaren i SteelHeart) och frågade om jag var intresserad av att gå med i bandet på heltid. SteelHeart var ett kanongig för mig! Jag kom bra överens med både bandmedlemmarna och deras team/crew. Vi är fortfarande tighta, bra kompisar och pratar ofta.
I början av 2022 fick jag ett samtal från Marty O’Brien, Litas basist och en gammal ”bass broder”. Han hade fått giget med bandet Daughtry och ville hitta någon som kunde ersätta honom – inte bara musikaliskt utan också som en cool person i Litas gäng. Det var så min resa med fröken Ford började.
Vad tyckte du och de andra i Lita Fords band om er konsert på Sweden Rock?
Sweden Rock är, enligt mig, en av de bästa och mest professionella festivalerna som finns i rockvärlden. Det var helt underbart att komma hem till Sweden Rock och fetrocka med Lita. Jag hörde att vi hade mest publik på hela dagen av alla band när vi lirade, vilket såklart kändes fantastiskt.
Lita älskar Sverige och hon berättade för mig att hon haft ett speciellt varmt förhållande till Jantelandet ända sedan hon var där som tonåring med The Runaways.
Hur kändes besöket på Sweden Rock jämfört med då du var där med Lizzy Borden 2008 respektive Steelheart 2018?
Jag har som sagt spelat på Sweden Rock tidigare, både med SteelHeart och Lizzy Borden, så den här gången – tredje gången gillt – kändes det speciellt. Och vilken publik det var! Jag tog mig tid och försökte njuta av allt. Lita ville att jag skulle vara med på hennes presskonferens och alla intervjuer hon gjorde. Det verkade som att tidningarna tyckte det var kul att ”Stockholmsgrabben” var tillbaka – och att det hade gått rätt bra för killen i hårdrockslivet.
Jag försöker vara mer närvarande i stunden nuförtiden, livet går för fort känns det som ibland. Man ska njuta när man kan!
Låtlistan som Lita bjuder publiken på är bara wow liksom.
Har du och/eller de andra i bandet något som helst att säga till om när det gäller vilka låtar som ska spelas?
När jag kom med i bandet så hade dom redan repat in låtlistan i det stora hela, men Lita lyssnar på idéer och vi slänger in lite olika låtar. Det finns ju som du vet så mycket att välja på i Litas låtkatalog.
Nästa år kommer nya Litaskivan och det kommer att bli kul, men vi kommer nog alltid köra hennes hitlåtar som Kiss Me Deadly och Close My Eyes Forever, för de är ett måste på en Lita Ford-konsert.
Hur kommer det sig att Lita och ni andra i bandet spelade för amerikanska soldater och hur ser ett sådant gig ut vad gäller scen, ljud, ljus, låtlista och så vidare?
Lita har varit väldigt engagerad i att ge tillbaka till veteraner under många år. Vi fick erbjudandet att spela för soldaterna på den amerikanska nationaldagen och det var både roligt och minnesvärt.
Spelningen var avslappnad men oerhört kul på samma gång. Inte så mycket scen och ljus men mycket fyrverkerier och en improviserad låtlista. Vi körde Star-Spangled Banner, Hendrix-låtar och jammade ordentligt.
Lita gav bort en specialgjord Lita Ford gitarr till en soldat som hade pensionerat sig och det var känslosamt.
Vad är dina framtidsplaner eller är det kanske svårt att ha sådana som ”hired gun”?
Jag trivs jättebra med Lita, och bandet känns som en familj, det är viktigt för Lita med familjekänslan så man känner sig inte som en ”hired gun”. Det ska bli kul när den nya Lita-skivan släpps 2026.
Vi har också haft lite planer och pratat om att göra fler From Classical to Rock-konserter.
Jag försöker bara njuta av livet och gigen, utan att tänka alltför långt framåt. Men jag är alltid öppen för andra musikaliska möjligheter på sidan om (skrattar).
Till sist vill jag säga stort tack Mårten för intressanta och utförliga svar på frågorna och som vi säger här i de värmländska skogarna; ha det gôtt!
Tack igen för ditt stöd Magnus och för den här intervjun.
p.s. För att få reda på mer om Marten och hans liv ”i musikens tjänst” rekommenderas:
www.marten.cc
www.facebook.com/martenbass
www.instagram.com/martenandersson
www.youtube.com/themartenandersson
www.x.com/anderssonmarten
