Alice Cooper Trashes Karlskoga 1990 …och megahitskivan Trash låt-för-låt

Den här krönikan skulle även kunna ha haft rubriken ”Sommaren då Alice Cooper besökte Karlskoga och fortsatte att ta världens skivtopplistor med storm”.

Så här i efterhand är det egentligen ofattbart vilka enorma framgångar Alice hade 1989-1990 efter släppet av Trash. Å andra sidan hade en viss Desmond Child ett antal fingrar med i låtskriveriet och få kan konsten att fixa hits oavsett genre.

Mer ofattbart för oss värmländska hårdrockare var det att under titeln Rock under stjärnorna (snacka om tidstypisk ”rubrik”) äntrade Alice och hans manskap Nobelstadion i Karlskoga en torsdag i juli 1990. Det var verkligen svårt att tro att det var sant att han spelade på ett ställe som normalt förknippas med lokal fotboll på (ganska) låg nivå.

Hur som helst…

Alice_2

Pretty Maids och Talisman (en av deras allra första konserter) var andra smarriga namn på menyn.

24-7 Spyz sade mig däremot ingenting men deras smått galna hybrid av funk, pop, rock, hårdrock och metal var inte bara intressant utan det blev ganska omedelbart inköp av deras klart bästa skiva Gumbo Millennium som för dagen var purfärsk.

En annan grej som jag minns med glädje är att jag träffade Marcel Jacob (R.I.P.) och några i Pretty Maids och fick deras autografer på baksidan av biljetten.

För den som önskar en tidsresa tillbaka till Alice-konserten i Karlskoga så är dvd-skivan Alice Trashes the World representativ för hur det såg ut den där soliga sommardagen för 31 år sedan. Låtlistan är om inte snarlik så näst intill, liksom effekter med mera.

För Kiss-diggare som undertecknad är det lite extra kul att tänka på att Eric Singer satt bakom trummorna.

Alice_1

Om vi ser till megskivan Trash så var gästlistan minst sagt imponerande med till exempel namn som Jon Bon Jovi, Steven Tyler, Richie Sambora, Joe Perry och Kip Winger.

Med skivan handlade mindre än gästerna och betydligt mer om Alice textmässiga stiländring som denna gång hade huvudfokus på… Sex! Något som får anses som en djärv satsning med tanke på att Alice knappast någonsin ansetts vara i närheten av att kallas sexsymbol. Men skriva texter har han alltid kunnat och i det här skedet av karriären var den sidan av hans artisteri fulländat.

Trash blev en hitskiva modell större och inte minst låten Poison får anses som den största eller i alla fall en av de allra största ”hair metal”-hitsen.

Personligen var jag ivrig att förkovra mig i det engelska språket och efter att ha studerat låttexten lärde jag mig att den verkligen inte handlade om traditionellt skräp. Nej då… En attraktiv person som ger sängkammarvibbar kallas på slangspråk trash. Alltid lär man sig något!

 

Trash låt-för-låt-betyg:

Poison / BETYG 3,5

Oemotståndliga melodislingor och en refräng som fastnar redan vid första lyssningen. Ja det handlar onekligen om hitlåskrivningens ABC. Men… Det gör också att låten har spelats så ofta på radio och tv (och live förstås) att dess magi har naggats en smula i kanten.

Spark In The Dark / BETYG 4

Ett doldisspår eftersom det klämts in mellan två låtar som spelats flitigt live. Det förtar dock inte refrängens styrka eller den skönt pulserande rytmen i huvudriffet.

House Of Fire / BETYG 3

Bra och stabil låt men det är/var stenhård kokurrens i hair metal-facket vilket betyder att som enskild låt betraktad tillhör den inte det övre skiktet.

Why Trust You / BETYG 4

Finfin melodiös hårdrock med underhållande text. Refräng och melodi är som gjorda för varandra i denna helgjutna låtgoding.

Only My Heart Talkin’ / BETYG 1,5

Standardballad som aldrig lyfter trots en fin sånginsats av Alice.

Bed Of Nails / BETYG 4,5

Bästa hårdrocksrökaren som 80- och 90-talets Alice fick till (lyssna bara på refrängen) och rakt igenom en stor stund från första till sista sekunden.

This Maniac’s In Love With You / BETYG 3

Bra låtsnickeri och lite av ett lillasyskon till mer välkända Feed My Frankenstein, men den lyfter inte riktigt till några högre höjder.

Trash / BETYG 2,5

Förvånansvärt karaktärslös för att vara en titellåt. Med det sagt har den ändå en och annan poäng och då framför allt det fina duettsamspelet med Jon Bon Jovi.

Hell Is Living Without You / BETYG 4,5

Powerballaderna hade sin storhetstid på 80- och 90-talet och här visade Alice att han kunde konsten att få till en pärla som träffar klockrent i hjärteroten. Låtuppbyggnaden är makalöst bra.

I’m Your Gun / BETYG 1,5

Fartfylld låt som fick en fast plats i låtlistan på turnén. Frågar du undertecknad är det märkligt, för den är skivans näst svagaste inslag. Den är liksom mest tjatig…

 

Magnus Bergström