80-talsnostalgi deluxe

Kiss

Animalize Live Uncensored

(VHS)

 

Jag inleder denna återblickande krönika med att göra lite reklam:

Alex Bergdahl och Carl Linnaeus träffar i Partners In Crime – Vol. 2 helt rätt i min ”nostalginerv”. Det gäller kanske framför allt i kapitlet Uncensored & Exposed, som handlar om en tid som jag minns som om det vore igår. Ah det ljuva 80-talet…

På den tiden då det var en mycket speciell högtidsstund när mamma eller pappa tog oss barn på en utflykt till en av de lokala videouthyrningsaffärerna (även en förhållandevis liten stad som Kristinehamn hade sisådär en handfull sådana) för att hyra två-tre filmer och en moviebox för att kunna spela upp vhs-kassetterna. Att alla hushåll hade en videobandspelare var nämligen inte självklart då.
För min del var intresset för vilka filmer som skulle hyras inte lika stort som tanken på vad som väntade när movieboxen var installerad där hemma (inte sällan efter en del tekniktrixande). Det var nämligen bara vid dessa tillfällen som jag kunde se Kiss Animalize Live Uncensored. En vhs-kassett som jag slog till på i Melody Line så fort den var ute till försäljning. Att vi inte hade en videobandspelare spelade ingen roll; den fick troget stå i Kiss-samlingen och vänta på dessa tillfällen att “luftas”.
Jag känner så väl igen mig i Alex och Carl beskrivning av att de memorerade varenda bildruta. Många av dessa sekvenser finns fortfarande kvar i minnet.

Ibland tog jag fram kameran och försökte frysa bilden utan att den hackade till allt för mycket, knäppa några bilder och sedan vänta på att filmrullen skulle “ta slut” och lämnas in för framkallning (säga vad man vill men det gick inte direkt fort på den tiden).

Jag har fortfarande kvar ett par bilder på Paul i röken och även om kvaliteten lämnar en del i övrigt att önska är minnet av hur läckert jag tyckte att det var helt obetalbar. Nu i efterhand är det lätt att tänka sig att det var där och då som min framtida glöd att fota på konserter tändes.
Något som till skillnad från filmframkallning gick undan var låtarna. Jisses så snabbt låtarna spelades på Animalize-turnén. Till fördel för delar av låtlistan men även till nackdel på sina håll och kanter.

Utöver favoritlåtarna gjorde inte Gene och Pauls tafatta försök till ensamsolon några större avtryck. Det gjorde däremot Eric Carrs välljudande och förvånansvärt visuellt intressanta trumsolo.
Kiss Animalize Live Uncensored är för mig 80-talsnostalgi deluxe.
Magnus Bergström