You wanted the…

Trots en stor plats i mitt hjärta:

KISS sämsta låtar

 

Nu kliver jag ut på minerad mark, för att uttala sig negativt om levande ikoner är sällan populärt. Å andra sidan… Någon måste göra det!

Du som läser detta måste dock veta en viktig sak och det är att jag föll pladask för KISS första gången jag hörde ”Heaven’s on Fire” i Glädjehuset i SVT i oktober 1984. Med pladask menar jag att jag omedelbums samlade på mig allt jag kunda komma över med mina nya Gudar; musik, kläder, tidningar, posters med mera.

Jag är alltså inget hatiskt nättroll. Långt ifrån. Men med stigande ålder har jag allt oftare känt att jag numera kan lyssna på musiken utan att vara helt befriad från kritiskt tänkade, som var fallet i yngre år.

KISS har för alltid en stor plats i mitt hjärta men jag tänker liksom inte längre köpa allt med hull och hår.

Se därför nedanstående lista som någon form av uppgörelse med mitt tonårsjag. Typ.

 

Kiss – 1974

Cold Gin

Som om det inte vore nog med ironin i att nykteristen Gene Simmons sjunger, så är det dessutom en plågsamt seg historia. Det ska dock sägas att när farten i låten höjdes på 80-talet, ja då lät den plötsligt bra.

 

Hotter Than Hell – 1974

Mainline

Alltså… Den där klämkäcka refrängen är bara för mycket… Inte ens Peter Criss och hans raspiga röst kan rädda detta haveri till låt.

 

Dressed To Kill – 1975

Two Timer

I hård konkurrens med sömnpillret She ”vinner” denna helt enkelt trista låt. Gene Simmons kan så mycket bättre!

 

Destroyer – 1976

Shout It Out Loud

Ännu en klämkäck refräng som ändå funkar skapligt tack vare det trevliga textbudskapet. Då är det synd att refrängen är så tjatig.

 

Rock And Roll Over – 1976

Baby Driver

Peter Criss i farten igen. Det var säkert meningen att det här skulle vara en svängig rockdänga. Då är min fråga; varför svänger det inte?

 

Love Gun – 1977

Christine Sixteen

Jodå, jag tycker faktiskt att den är sämre än det överraskande dåliga covervalet Then She Kissed Me. Varför? Av många sexistiska texter tar den priset och är dessutom gubbsjuk så att det räcker och blir över. Då har jag inte ens nämnt det simpla och ointressanta pianokompet…

 

Paul Stanley – 1978

Move On

Obegripligt nog blev den här intetsägande rocklåten ett stående inslag i liverepertoaren på Dynasty-turnén. Plus ändå för den pigga kvinnokörsången.

 

Gene Simmons – 1978

Mr. Make Believe

Blä… Seeeeeg…

 

Peter Criss – 1978

Don’t You Let Me Down

Peters försök att låta innerlig och känslosam faller platt i detta sömnpiller.

 

Ace Frehley – 1978

I’m In Need Of Love

Skaplig låt men på en skiva med flera höjdarrockrökare så försvinner den i mängden, mycket på grund av det onödiga upprepandet av refrängen.

 

Dynasty – 1979

2.000 Man

KISS och coverlåtar är inte alltid lyckat och här är ett exempel. Ace må ha gjort den till sin egen men den är lika ljummen för det.

 

Unmasked – 1980

She’s So European

Jag kunde lika gärna ha valt den mesiga Paul Stanley-balladen Shandi, men till skillnad från den så blir det bara för mycket när Gene smörar på.

 

(Music From) The Elder – 1981

Just A Boy

Här var det svårare att välja ut en ”vinnare”! Just A Boy, Odyssey och Dark Light är inte några låtar att skriva hem om, men i den förstnämnda hörs det alldeles för väl att Paul tar sig själv och bandet på alldeles för stort allvar.

 

Creatures Of The Night – 1982

Danger

Helt okej låt men den känns lite väl forcerad, ja liksom stressig. Den smått tjatiga refrängen är inte heller till någon hjälp.

 

Lick It Up – 1983

Young And Wasted

En av alla tiders absolut sämsta KISS-låtar, enligt mig. Det är i mina öron smått ofattbart att den spelades live inte bara på en turné utan två. Att Eric Carr (R.I.P.) fick sjunga den på Animalize-turnén gjorde den inte bättre, faktiskt snarare tvärtom.

 

Animalize – 1984

While The City Sleeps

Både Gene och Paul (Under The Gun) fick till ett par stolpskott detta år och valet mellan dessa blir till slut ganska enkelt för While The City Sleeps är glömd när den är slut.

 

Asylum – 1985

I’m Alive

Fart betydde om inte allt så i alla fall väldigt mycket i mitten/slutet av 80-talet. Trendkänslige Paul hakade givetvis på, men trots en bitvis fyndig text vill det sig inte riktigt.

 

Crazy Nights – 1987

My Way

Keyboards och åter keyboards dominerar i denna ballad som inte har åldrats väl. Kanske hade den varit snäppet bättre om inte Paul hade tagit i från tårna (nästan) varje gång han tar ton.

 

Hot In The Shade -1989

Somewhere Between Heaven And Hell

Jag kunde lika gärna ha valt den för KISS alldeles för snabba Boomerang, men Somewhere Between Heaven And Hell är snäppet sämre. Ett sömnpiller av stora smått som aldrig borde ha sett dagens ljus.

 

Revenge – 1992

Paralyzed

Den typ av ganska ointressanta standardlåt som Gene kan skriva i sömnen.

 

Carnival Of Souls – 1997

Seduction Of The Innocent

Märklig låt som känns som en ofärdig idé som är svår att ta till sig.

 

Psycho Circus – 1998

Raise Your Glasses

Den typ av ganska ointressanta standardlåt som Paul kan skriva i sömnen.

 

Sonic Boom – 2009

When Lightning Strikes

Halvklen sång av Tommy i en låt som aldrig lyfter och refrängen är direkt dålig.

 

Monster – 2012

Shout Mercy

På en bitvis överraskande vital skiva sticker Shout Mercy ut – och inte på ett positivt sätt. Det är något med framför allt refrängen som liksom skaver.

 

Text: Magnus Bergström/hårdrock.com