Soul SirkUS
World Play
(Frontiers)
Året var 2004 och Soul SirkUS – en så kallad supergrupp – släppte en skiva och… Försvann.
Jag vet inte bakgrunden till att just Neal Schon, Jeff Scott Soto, Marco Mendoza och Deen Castronovo sammanstrålande och varför det inte blev en fortsättning.
Men jag vet att de med hjälp av minst sagt rutinerade Jonathan Cain och ”Doc” Brown vid mixerbordet lagade till en smakfull melodiös hårdrocksanrättning.
Tre låtfavoriter:
Another World för tankarna till en blandning av Gates of Babylon och Kashmir kryddat med Talisman-melodislingor.
Soul Goes On är en mycket, mycket vacker ballad.
Peephole har inte bara en titel och ett störtskönt sväng som skulle ha kunnat vara signerat Chickenfoot; sången är rejält Sammy Hagar-inspirerad.
Ett låtminus:
Abailar To’ Mundo hade kunnat kvitta: ett mindre kul experiment (?) med fokus på sångrytmer av alla de slag. Långt ifrån en favorit.
En av cd-utgåvorna inkluderade inte mindre än fyra bonuslåtar och för ovanlighetens skull placerades de lite utspritt bland de ordinarie låtarna och inte på rad allra sist som är klart vanligast. Ett originellt grepp som också gjorde att de fyra låtarna får chansen på ett annat sätt. Kanske beroende på att flera av dom inte är utfyllnadsspår, utan faktiskt är i klass med skivans ordinarie låtar. Att skivan totalt sett ändå hade för många låtar (vilket är tidstypiskt) är en annan sak…
Det känns snopet att Soul SirkUS i stort sett bara kom och gick och för de som är förtjusta i melodiös hårdrock är World Play mer eller mindre obligatorisk lyssning.
Magnus Bergström
