Melodi och kraft i ljuv symbios

Morifade - Possession Of Power - Front (1)

Morifade ”Possession of Power” (Loud N’ Proud Records)

Förra året var det 20 år sedan Morifade släppte sin debutskiva och den håller än idag. Att lyssna från början till slut utan att hoppa över en enda låt är inte något som helst problem.

Smakprovet i form av ep:n Across the Starlit Sky som släpptes året innan lovade visserligen gott, men att det skulle finnas så här mycket i bandet kunde knappast någon tänka sig.

Possession of Power formligen kokar av melodiös power metal av högsta klass; fart, tyngd och allt däremellan. Hela tiden med de två huvudingredienserna melodi och kraft i fokus. Ofta kryddat med progressiva inslag och då tänker jag på sättet som låtarna är uppbyggda.

Lägg till att de för genren så viktiga refrängerna är rena rama guldet och att lägstanivån är mäkta imponerande.

Mycket (välförtjänt) beröm blir det…

Att plocka ut en enda låt på en skiva med elva favoriter är inte det lättaste… Men efter moget övervägande väljer jag att puffa lite extra för The Signs. Den snabba versen kontrasterar fint mot den allsångsvänliga och långsamma refrängen (ett lite ovanligt grepp för genren). Ja till och med sättet som låten avslutas på är läckert.

Den enda lilla kritik jag kan skrapa fram är att baskaggeljudet inte åldrats så bra, men i och med att produktionen i övrigt känns ganska tidlös är det inga problem att blunda för det.

Om jag skulle ha betygsatt skivan på ”vanligt” sätt? En fullpoängare!

De som säger sig älska power metal måste ha Possession of Power i samlingen, så är det bara.

I mina öron är Morifade fullt i klass med och vissa fall bättre än Hammerfall (för att bara nämna ett jämförbart band). Något som inte minst 2002 års urstarka uppföljare Imaginarium bevisade.

Magnus Bergström