Överraskande stadga

Joe Lynn Turner ”Belly Of The Beast” (Players club/Border)

Betyg 4

Joe Lynn Turner har sannerligen ett brokigt förflutet. Hans stämma har hörts lite varstans genom åren. Vi minns honom i Rainbow, Deep Purple och Yngwie Malmsteens Rising Force. Hans elfte album blir en överraskning för många eftersom hans karriär främst har landat på det melodiska hårdrocksplanet. Här dras nitbältet åt ytterligare ett snäpp när porten till heavy metal öppnas.

Med det ursinne som titellåten drar igång så är det svårt att föreställa sig att Turner har haft ett betydligt mjukare förflutet. Den skarpa metamorfosen kan tillskrivas hans producent och låtskrivarpartner Peter Tägtgren som är en komplett musiker med många strängar på sin lyra och alla varianter av metal i sitt sinne.

När skivan väl är trycktestad följer Black Sun upp på ett fördelaktigt sätt med sitt aggressiva vredesmod. Den balanserade akten faller in med tunga riff och beslutsam kör. Undertonerna av symfonisk metal fortplantas i symbios med det pampiga framförandet.

Som budbärare av smärta och elände är Turner fullkomlig. Vi hamnar så långt ifrån den ideala världen som det går att komma i Tortured Soul. Den känsloladdade rösten och den dystra lyriken svävar ut i ett omfång som tar lång tid att bearbeta. Låt dig inte vaggas in i falsk trygghet för här finns mer urkraft än någon kan ana.

Polissirener i fjärran inleder ödesdigert det vidsträckta undergångstemat i Desire. Här levererar den 71-årige Turner godset på det mest naturliga och obevekliga sättet. De flesta sångarna som är hälften så unga har även om de använder alla möjliga tricks inga möjligheter att mäta sig med en legend som Turner.

Jag kan ana en strimma av hopp mitt i alla dystra textremsor i den fartfyllda Living The Dream och visst bjuder Turner på sitt gamla jag till slut när den bedövande vackra Requiem får fäste och det till alla gamla fans obestridliga glädje.

Om du tar dig tid att ta i tu med albumet omsorgsfullt kommer du att uppdaga att Belly Of The Beast är ett av de mest helgjutna albumen i Joe Lynn Turners historia. Inte nog med det för då vet du också dels vad som gömmer sig i odjurets mage och dels att Joe Lynn Turner utan peruk är skrämmande lik Nosferatu.

Thomas Claesson