”Ett liv utan musik är möjligt, men helt meningslöst”

Att gener med hårdrock går i arv råder det ingen tvekan om. Se bara på Kristinehamnarna Thomas och Jesper Claesson som för första gången besökt Sweden Rock tillsammans.

När började du lyssna på hårdrock och hur kom det sig?

– Jag fick känslan för hårdrock redan på 60-talet med grupper som Cream, Jimi Hendrix och Led Zeppelin.
Allting kändes lätt och följsamt när den typen av musik strömmade ut ur högtalarna, svarar Thomas.
– Oj, vilken bra fråga. Det har jag nog gjort nästan hela livet. Kanske när jag var 12-13 år. Jag kommer ihåg när In Flames släppte sitt Come Clarity-album 2006, säger Jesper.

Vad är det som är så bra med hårdrock och vad betyder det för dig?

– Att jag blir på ett osedvanligt gott humör och eventuella bekymmer blir som bortblåsta. Livet har helt
enkelt varit baserat på hårdrock och det har gett mig så mycket glädje. Visst, ett liv utan musik är möjligt, men helt meningslöst, säger Thomas.
– Attityden och kraften betyder allt. Det finns inget som är mer upplyftande, svarar Jesper.

Vilka är dina favoritband och varför?

– Jag är väldigt glad i tysk metal och då i synnerhet Accept och U.D.O. men även finska The 69 Eyes ligger
mig varmt om hjärtat för att ta några ur högen. De förstnämnda gillar jag för att det tyska stålet biter bäst. Den sistnämnda för att de är unika i sin genre av gotisk rock, säger Thomas
– In Flames. De har varit med sedan dag ett. Raised Fist är också en humörhöjare av det rätta virket, svarar
Jesper.

När var du på Sweden Rock första gången och vad är det som är bra med festivalen?

– 2006. Det är en bekräftelse på att jag inte är ensam och skvatt galen i mitt förhållande till hårdrocken. Att njuta av det som erbjuds och att dessutom träffa likasinnade är en ynnest. Hela festivalen löper också på klanderfritt med starttider för banden som följs till punkt och pricka, säger Thomas.
– Det var premiär för mig i år. Gemenskapen. Stämningen med allt folk. Alla är jättetrevliga och alla är där för en enda sak; att lyssna på hårdrock, säger Jesper.

Hur är Sweden Rock i förhållande till andra festivaler?

– Jag har bara erfarenhet från Åmåls bluesfestival på grund av det magra utbudet av blues på SRF som då måste kompenseras i Åmål, säger Thomas.
– Jag har varit på två festivaler tidigare: Tons of Rock i Oslo och Borgholm brinner.
De går inte att jämföra med SRF som är i en egen division med fem scener som var väldigt bra placerade och ljudet som var lika bra överallt, svarar Jesper.

Något som är mindre bra med Sweden Rock?

– När jag började besöka SRF var det färre åskådare. Det gick till och med att ta sig en kopp kaffe i lugn och ro framme vid scenen och det mitt under akten. Numera får radarn arbeta hårt för att hitta en ledig plats att placera fötterna, svarar Thomas.
– Det var väldigt många bra band så svårt att välja vilka man skulle se när det krockade med speltiderna. Visserligen ett angenämt problem men ändå, svarar Jesper