Hårdrock.com fick sommaren 2015 nöjet att både fota och intervjua metallbandet Frantic Amber efter deras spelning på Metallsvenskan i Örebro och här kommer intervjun i sin (redigerade) helhet. Sångerskan Elizabeth Andrews, gitarristen Mio Jäger och trummisen Mac Dalmanner bjöd på en lång och trevlig pratstund. Jag valde här att skriva initialerna på den som svarade på respektive fråga.
1: Hur mår din röst efter en spelning (efter en hel konsert med 99% struplocksgrowl)?
EA: Bra för det mesta, det är bara om jag inte hört mej själv på scenen och det varit kass ljud som jag tagit i för hårt nån gång men 99 % av gångerna går det bra. Det är min sångteknik som gör att jag klarar av att göra detta. Så så länge jag övar så går det bra.
2: Märkte Ni att ljudteknikerna stängde av ljudet ut efter halva sista låten?
MD: Jag märkte ingenting, bakom trummorna hördes ingenting av det. Allting var ju på som vanligt på scenen.
MJ: Jag såg att några i publiken började vifta att det inte hördes ut… Konstigt för ljudkillarna sa att vi hade tid att köra en låt till så då körde vi en extra…
3: Vad är det häftigaste som Ni varit med om hittills?
EA: Vi har spelat på några stora festivaler som Wacken och Sweden Rock och det är tredje gången vi ska tillbaka till Sweden Rock nu…Vi var där 2010 när vi var precis nybörjare som band…och så var vi tillbaka på Nemisis Rockklassikerscenen 2011…och nu är det dags igen och vi hoppas det blir lika kul som förra gången. Så det är främst festivaler som är det roligaste för det är så mycket folk där.
MJ: Det som var häftigt var också att under en kvart (på SRF) så var det ingen som spelade förutom oss för Accept hade precis slutat och då rörde sig hela publikmassan till oss och det var massor av folk och vi hade aldrig varit med om nåt sånt förut så det var kul.
4: Som utomstående betraktare får jag en känsla att det Ni gör är en del av en stor plan, stämmer det?
EA: Ja det stämmer för vi har ett gemensamt mål och det är musiken, vi jobbar på, vi brinner för det vi gör och hoppas komma långt med det och gigen växer i storlek, både pga en slump men framförallt tack vare hårt arbete…
5: Få band är så aktiva som Ni är på sociala medier och Ni har en egen blogg. Faller det sig naturligt att ha den kontakten med fansen eller är det nåt Ni måste göra för att nå ut?
MD: Ju mer aktiv du är med dina fans ju bättre är det ju…speciellt viktigt är det ju för att nå ut om man inte ligger på nåt stort skivbolag som pushar en…
EA: Sen är det ju ett sätt för oss att connecta med fansen och hålla dem uppdaterade med vad vi håller på med…det blir som ett newsflöde som gör att de snabbt kan se vad vi håller på, vart vi spelar mm. det är jättebra. Jag tror att det hjälper oss att vi känns nåbara och inte att det är en massa mystik bakom nån vägg.
MJ: Vi har också några hängivna fans som startat “Frantic Amber Army” så så fort det händer nåt nytt så skriver de också på sina sidor och det är en bra hjälp med publicitet.
Ni har spelat mycket live, har erfarenheten av det varit till nytta i studioarbetet?
MC: Ja det har det verkligen, det finns inget bättre rep än live.
EA: När vi är i studion är det en hel annan upplevelse än att stå på scen, för på scen är man full av adrenalin och taggad men att komma till studion kan i början vara svårt ibland för att komma in i rätt stämning och att kunna prestera, man blir nervös, allt måste sitta perfekt osv och då ger livespelningarna och den erfarenheten att man blir styggare i studioarbetet.
MJ: När det gäller studio kontra live så har vi provat alla låtar live och ser om det funkar annars ändrar vi på det som behövs ändras på innan vi går in i studion. Då vet vi också att det funkar både live och i studio.
Bitvis så upplever jag att Eran musik är mycket proggressiv och komplicerad rent musikaliskt som tex låten “ghost”. Funkar det live?
MJ: Precis, det är det vi provat innan så vi klarar av det…
Hur har Ni lyckats att få till ett sånt bra ljud på “Burning Insight”?
EA: Soundet på skivan är jättemycket beroende på Pelle Säter som producerat och är soundtekniker, han har också lyssnat på vad vi, bandet, vi ha och han har då försökt att få ut så mycket att våra önskemål som möjligt i soundet. Vi vill ha en blandning av ett äldre dynamiskt ljud blandat med ett modernt ljud och det har han lyckats jättebra med.
Hur lång tid har det tagit att spela in “Burning Insight”?
MJ: Det tog lång tid eftersom vi har våra jobb att sköta och våra semesterdagar gick åt att spela så vi var tvugna att boka in helger och ibland så har studion redan varit bokad eller så har teknikern varit ute med sitt band osv så då drar det ut på tiden. Det tog faktiskt ett år att bli klar. Hade vi haft möjlighet att boka ett par veckor och bara spela in så hade det varit en helt annan sak.
Första låten, dvs “Burning Insight” är en av de vassaste på skivan, känner Ni att den sammanfattar Er som band?
MD: Både ja och nej, det är den hårdaste låten och är den enda som har “grind” i sig i vissa partier så en del tycker att den är lite missvisande medans flertalet av de andra låtarna har mer melodier mm.
EA: Vi gillar att blanda mycket olika influenser så vi har hårda passager, hårda låtar, melodiska låtar, långsamma och snabba. Vi gillar att vara dynamiska. Det är det som är så skönt med melodisk dödsmetall dvs det är ju en väldigt bred genre. Så länge vi har vårat “trademark” med melodiska och tunga riff som grund så kan vi också svänga ut med black metal, thrash mm. Det finns inga gränser, för om det låter bra så tar vi det.
På låten “Awakening” så är det lite rensång, kommer Du (Elisabeth) att sjunga mer rensång på nya låtar?
EA: Det är mycket möjligt. All rensång det kommer när det känns att det passar, så absolut om det kommer en låt framöver där det känns rätt så gör jag det men det är inget vi proppar in för att vi måste utan det är känslan som får styra det.
När Ni gjorde videon till “Soar” där Ni bla använde automatvapenreplikor som en del av rekvisitan och dessutom filmade detta i ett bostadsområde i Stockholm så fick någon/några utomstående betraktare för sig att detta var ett pågående rån och larmade polisen som sedan stormade inspelningsplatsen med dragna vapen…var detta ett smart pr-trick eller ett misstag?
MJ: Att polisen kom det blev bara så. Vi tänkte att nu är det nog inte så många som ser oss på just det stället förutom kanske nån lägenhet som var mittemot. Vi hade ju kameror och så och vi försökte vara diskreta eftersom vi hade låtsasvapen, men då var det säkert nån som hade ringt iallafall. Vi hade precis spelat in klart när vi hörde nån röst som skrek: ‘Det här är polisen, lägg Er ner med händerna på marken!…och vi trodde att det var nån som skämtade med oss så vi bara skrattade. Men då ropade De igen: Det här är polisen! och då såg vi att de hade såna här piket-kläder på sig och vi insåg, shit, det är på riktigt!…och det var inte meningen att det skulle bli så…
Hur rädd var Du (Mio) då?
Jag tänkte shit också och när vi såg att de menade allvar så var det bara att lägga sig ner. Men sen tänkte vi om vi skulle få böter eller nåt annat straff för detta. Men det blev inget av det. De kollade naturligtvis våra vapen eftersom det var deras jobb och det har hänt en del såna grejer med vapen inblandade på senare tiden…men efteråt var de jättejusta. Vi skulle aldrig vågat göra detta som ett Pr-trick och riskera få böter eller nåt. Men som sagt vi trodde först att nån drev med oss.
Favoritlåt på skivan?
MJ: Min är Burning tror jag…
MD: Self Destruction…
EA: Jag kan nog inte välja nån för de är så olika och jag gillar alla på sitt sätt, ja vi har ju skrivit dom så…
Har Ni nån uppföljare på gång?
MJ: Ja, vi håller på och skriver låtar så det kommer bli spännande, inget vi spelat live men vi skickar filer med låtideer till varann och så, fram och tillbaka med olika gitarr, trum- eller sångidéer…
Alla har inspelningmöjligheter hemma så det funkar riktigt bra att göra på det sättet. Ibland träffas vi också i replokalen och mickar upp allt och testar…
Jag tackar för mej och önskar Er ett bättre väder på nästkommande utomhusspelning (här var det ösregn hela dagen)!
Johan Jansson/hårdrock.com
