Steel Panther på Sentrum Scene – ett ord: MAGISKT!

Steel Panther + Blackwater
Sentrum Scene, Oslo 140217

Det var en kall, men ändock solig måndag i Oslo, närmare bestämt den 17:e Februari, som Steel Panther invaderade Norge på sin ”Spreading The Disease” turné. Från en början var det tänkt att de skulle ha spelat på Rockefeller Music Hall, men efter ett stort tryck ifrån fansens håll bytte de till den något större arenan Sentrum Scene, som behagligt nog bara ligger runt hörnet från Rockefeller. Steel Panther kommer i April ut med sitt nya album ”All You Can Eat”, och det var med väldigt stor spänning som jag själv begav mig av till vårt grannland för att spana in killarna på deras nuvarande turné.

Jag själv kom till Sentrum Scene runt en halvtimme innan de skulle öppna dörrarna, och kön in till arenan bestod till mestadels av killar i peruker, dagen till ära. Framförallt hade jag ett spännande par bakom mig som till och med hade glitterslingor i sina 200 kroners peruker. ”Party All Day” och ”17 Girls” var en populär låt att sjunga i kön innan det äntligen var dags för insläpp.

Dagen till ära fick vi det brittisk-svenska hårdrocksbandet Blackwater som förband. Bandet har sin rot i England och är bildat av tidigare April Divine medlemmar och Cervello (som också varit förband till Steel Panther förut).

Blackwater gick på runt 21 snåret, och den publikhalvan som hade anslutit sig, både på golv och på sittplatserna på balkongen ovan jublade. De körde ett starkt och energiskt set och fick med sig publiken bra. En härlig uppvärmning inför Steel Panther, och jag hoppas jag stöter på de igen någon gång i framtiden.

Efter att de gått av scenen började den riktiga väntan. Arenan, både uppe på balkongen och nere i Hovedsalen började det fyllas upp, och man förstår varför de fick byta arena. Det var smäckfullt med folk!

Jag höll tyvärr ingen tid på klockan efter att förbandet väl gått av, men kan tänka mig att det var redan runt 22- 22.30 snåret som de gick på scen, något som faktiskt var tidigare än jag hade väntat mig att de skulle göra. Redan när Stix Zadinia gick på hördes ett öronbedövande jubel och samtidigt som Lexxi och Satchel kom ut på scenen öppnade de upp alltihop med ”Eyes of a Panther”. Allsången människor, allsången. Helt fantastiskt vilken respons de fick från första låt! Detta bådar gott.

Publiken var som sagt helt med på noterna och det blev ett bombastiskt öppnande. De fortsatte setet med ”Tomorrow Night”, ”Asian Hooker” och ”Just Like Tiger Woods” var killarna verkligen visade vad de gick för. Dagens första monolog, om man får kalla det så kom också på plats efter ”Just Like Tiger Woods”. Jag blev lite förvånad, på ett positivt sätt, hur… nedtonat det var.

Nu ska ni inte ta detta fel – jag älskar Steel Panther och allt de gör, men det var faktiskt lite intressant att höra de tala om hur glada de var att de hade fått byta till en större arena än de hade sist, än att bara höra de mala på om hur många brudar de ska dra över. Självklart avhandlas detta ämne med, så oroa er inte! De har inte tappat stinger. De rundade av alltihop med att introducera nästa låt på listan, en låt från den kommande plattan, låten som alla känner igen som ”Party Like Tomorrow is the End of the World”.

Responsen från publiken var helt fantastisk, och det övergick snart i ”Let Me Cum In”. Efter den dängan var det dags för Mr Satchel himself att visa upp sig under hans egna stund i rampljuset. Att stå här och förklara vilken skillad gitarrist han är helt onödigt, det vet ni nog redan. Men det tåls att nämnas igen. Det är ren eargasm att lyssna på honom.

steel p 2

Solot mynnade ut i ”Turn Out The Lights” innan det var dags för ytterligare inte en, utan TVÅ nya låtar! Först ut var ”Glory Hole” och sedan, även nyaste videon, ”Burden of Being Wonderful”. Satchel passade även på att dedikera denna till en kvinna i publiken som berättat för honom att hon tyckte det var en av de bästa rocklåtarna genom tiderna. Vad kan jag säga, jag håller med! Helt underbar. Och helt underbar live.

Efter denna härliga dänga var det dags att få upp ett gäng tjejer på scen, i runda slängar var de nog tio stycken i varierande åldrar, för att göra bandet sällskap på scen. Efter att ha fått se ett par tuttar från både en ”cougar” och en betydligt yngre tjej, var det dags för ”Gold Digging Whore”, och det kan vara min dåliga humor absolut, men jag tyckte det var lustigt. Denna följdes upp av en av de stora favoriterna från den undertecknade ”It Won’t Suck Itself”.

”Death to all but Metal”. Death to all but Metal. Behöver jag säga mer? De avrundade första delen av konserten med låten, och allsången var ett faktum. Det nådde dock inte riktigt upp till den London-känsla jag har pratat om förut. Den skulle visa sig komma sen.

Det är nu magin kommer. Efter att de gått av scenen, kommer Michael tillbaka. Han ställer sig vid mikrofonen och sjunger ”I’d give you the stars in the sky, but they’re too far away” och lämnar sedan över till fansen. Som fortsätter. Och fortsätter. Och fortsätter. Hela versen, hela refrängen utan varken musik eller input från Michael. Hela bandet har kommit ut på scen, och det verkar på de som att de inte ens förstår längre vad som händer. De börjar spela i andra versen, men det är knappt att det behövs.

Och alltså…. efter Satchels solo… Michael börjar inte ens. Michael behöver inte ens starta oss. Vi vet precis när vi ska börja. Och vi sjunger allt. Förstår ni. Utan vägledning börjar inte en eller två, utan hela arenan att sjunga slutklämmen innan sista refrängen. Förstår ni hur magiskt det är? Jag har förut pratat om något jag kallar ”London-känslan”, när hela Wembley Arena sjöng med i slutklämmen. Men alltså. Jag tror jag får byta ut det uttrycket till ”Oslo-känslan”. Det här, den här allsången, skickade Wembley och dess publik in i skamvrån så det skriker om det. Om ni inte tror mig, kan ni spana in det på den här fan-videon.

De fortsätter med publikfavoriten ”17 Girls” och rundar av hela konserten dunder och brak i ”Party All Day” med en en lika sjuk allsång som i ”Community Property”. Alltså. Vilken fantastisk publik. Jag kommer seriöst alltid åka på Steel Panther i Oslo i framtiden. Herregud. Till och med efter att de gått av fortsätter publiken att sjunga ”Party All Day”. Jag älskar deras publik.

Det här var en spelning i min smak. Bandet var på topp, energin var med från start till slut och de var lika dynamiska som vanligt. Jag skrattade mig igenom hela konserten och blev helt sönderberörd under ”Community Property” som helt klart blev kvällens höjdpunkt. Det enda jag saknar i setlistan är dock ”Fat Girl”. Men det är väl ett i-lands problem, eller hur? Förutom några små missar med Michaels mikrofon så höll sig även ljudkvalitén bra. Och är de tighta? Ja som fan. Detta är verkligen ett av de bästa livebanden i vår tid.

Återigen måste jag rikta ännu mer uppskattning till publiken. Vilken sinnessjuk publik. Alla låtar. Hela kvällen. Om du var där och du läser det här, ska du veta, DU ÄGER! Du var med och gjorde den här konsert till det den var.

Tack Steel Panther och Sentrum Scene.

8/10
// Sara Köhler
Får även passa på att be om ursäkt för bildbristen. Jag tror jag förlorade mig själv i musiken.

Setlist:
Eyes of a Panther
Tomorrow Night
Asian Hooker
Just Like Tiger Woods
Party Like Tomorrow Is The End Of The World
Let Me Cum In
-Satchel Solo-
Turn Out The Lights
Glory Hole
Burden of being Wonderful
Gold Digging Whore
It Won’t Suck Itself
Death to all but Metal
—–
Community Property
17 Girls In a Row
Party All Day

 

1 Comment

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.