Ace Frehley på Gröna Lund

Ace Frehley
Space Invader Tour
Gröna Lund, Stockholm 150617

Första gången jag såg Ace var på Unmasked tour 1980, under den perioden när han låt- och sångmässigt hade sina största framgångar. Jag började lyssna på KISS flera år tidigare och för mej var Ace den KISS-medlem som jag gillade mest. Cool, mystisk och busigt otämjd på nåt vis. Efter framgången med sitt soloalbum -78 så fick Ace större utrymme på både Dynasty och Unmasked, två skivor som tillhör mina absoluta favoriter. Det han tillförde bandet på den tiden gjorde att man fick intryck av att KISS var ett väl fungerade band, där var och en av de fyra hade lika stort inflytande och påverkan på ett till synes friskt och välmående sällskap. Mer fel än så kunde jag inte ha, jag var för liten för att förstå att intriger och bråk hade förekommit under en längre period. Dessutom hade Peter och Ace både drog-, alkohol- och attitydproblem. Vidare så sägs det att Ace har ADD (neuropsykiatrisk åkomma som ger vissa funktionssvårigheter UNS) vilket försvårade samarbetet ytterligare. Hursomhelst, 1980 när jag såg mina gudar för första gången så var det ingenting som märktes utåt. Konserten var för en yngling som mej nästan en overklig upplevelse av eufori.

Strax därefter sprack bubblan. Efter floppen med the Elder så syntes det tydligare och tydligare att saker och ting inte fungerade och trots att Ace syns på omslaget till “Creatures of the Night” så kunde jag höra att solona inte lät som Ace (kanske var det Paul trodde jag?? han hade ju spelat några enstaka solon tidigare). Ace fanns inte heller med som låtskrivare och strax efter promoturnen i europa så annonserades det att Ace slutat i bandet. Där nånstans så tappade jag bort Ace, hans hjältestatus bleknade bort och andra mer välfungerande band och gitarrister blev mer intressanta. Perioden fram till Reunionturnen -96 intresserade mej minimalt. Visst lyssnade jag igenom det Ace levererade men väldigt lite föll mej i smaken.

Jag hoppar här fram till 2009 (dvs inga kommentarer om återföreningen eller Psycho Circus etc) när det efter en ganska lång tystnad kom ett nytt Ace-album, “Anomaly”, och en Europaturne med hela fyra stopp i Sverige. “Anomaly” har flera riktigt bra låtar och spelningarna höll okej kvalitet. 2014 kom nästa album, “Outer Space”, även den med en blandat kvalite av låtar med några stycken som är riktigt bra.

ace3

Ace på Grönan sommaren 2015

Att det bara var 14 grader ute och regnet stod som spön i backen hela kvällen förstärkte bara irritationen över att konserten inte kom igång förrän ca 20.30 dvs en halvtimme försent. Synd för detta är mer regel än undantag att det oftast är nåt strul med tider mm när det handlar om Ace och denna försening gjorde också att två låtar ströks från setlistan. Det finns fortfarande en skara människor som ser mellan fingrarna på detta beteende – Ace är för dessa personer för helig för att ifrågasättas, det skylls på andra omständigheter som dåliga managers eller promoters osv. Jag köper inte de förklaringarna för allt strul är enbart avhängit Ace själv och risken finns att den relativt lilla fanskara som han har fortsätter att minska i och med denna återkommande disrespekt för sina fans. Tittar man på statistik över hur många personer som kommer på Ace konserter i USA så snittar det på ca 500 pers, inte så jättestor publik mao.

ace8

När konserten väl var igång så lät det helt ok, kanske tom bättre än 2009 men tyvärr så var setlistan en blandning av givna låtar och en del intetsägande alster som kunde ha bytts ut mot lite intressant material såsom “Talk to Me” “Hard Times” eller något från Anomaly som “Sister” etc istället för “Gimme a Feelin”, “Toys” osv, eller varför inte köra hela –78 lp-n som det var tänkt för några år sen.

ace9

Det som jag gick igång mest på var såklart av nostalgisk karaktär med “Rocket Ride”, “Strange Ways”, “Strutter” och resten av de gamla KISS-låtarna samt givetvis Ace stora 80-talshit “Rock Soldiers”. Det bästa jag fick med mej hem från denna konserten var nog det som hände innan han började spela, när jag ca 20.15 träffade Ace på en annan plats i nöjesparken (jepp där var han istället för att stå på scen) och han signerade bild-lp’n från -78.

ace10