Accept – Karlstad Nöjesfabriken 2014-10-03

Jag minns fortfarande första gången jag hörde Accept och låten Fast as a Shark. Det var första dagen på sommarlovet 1983 och jag satt och slölyssnade på radion och den gamla tyska folkliga trudilutten “Ein heller und ein batzen” spelades för att avbrytas med Udos primalskrik och gitarriffet from helvetet följt av de snabbaste dubbla bastrummor jag någonsin hört, det var som att befinna sig på en trevlig julgransskakning och slänga över reven till fiskdammen men istället för att få tillbaka en påse med lite godis och en mandarin så kom ett skenande godståg och körde över allting inne i lokalen….typ. Helt underbart, så det var bara att första vardag slänga sig iväg på cykeln till den gamla klassiska skivaffären Duvan och införskaffa lp´n “Restless and wild”.

Accept hade enligt mej sin första storhetstid här och några år framåt med de tre albumen “Restless and wild”, “Balls to the wall” och “Metalheart” för att sedan tappa greppet lite, splittras och återbildas hela tre gånger. Sedan 2009 har man återtagit tronen i sin genre och med hjälp av Wolfs låtskapande ihop med nya sångaren Mark Tornillo skapat tre album som är minst lika bra som de tre ovannämnda. Vissa anser att Accept utan Udos karaktäristiska sång inte är Accept men jag påstår motsatsen, om man kollar lite på låtstrukturen så kan man snabbt komma fram till att det snarare är sologitarristen Wolf som är “Mr Accept”. Jämför gamla Metalheart med nya Stalingrad och se likheterna: tunga gitarriff, Gregoriansk manssång i körerna, “lånade” klassiska stycken inslängda i solot, i det ena “Fur Elise” och i det andra Rysslands nationalsång.

Accept – Blind Rage Tour 2014 betyg 4

Spelningen på Nöjesfabriken ligger nånstans i första halvan av en enorm världsturne och man kan se att bandet inte har tröttnat på att leverera sina metalalster. Setlistan har förstärkts med nyare låtar vilket är bra dels för att de fortfarande gör bra musik och de slipper riskera att enbart hamna i nostalgiträsket, som en del andra gamla band gjort vilka mer eller mindre bara spelar äldre låtar.

De är tighta, säkra och glada precis som det ska vara och hade det inte varit för att tempot sjönk lite i mitten pga gitarrmangel så hade mitt betyg blivit 5. Faktum är att denna sättning är bättre än när jag såg dem första gången 1986 på “Russian Roulette Tour”. Redan från första låten “Stampede” som är en hårresande rysare till sista “Balls to the Wall” så bjuds vi på många av riffmästarnas bästa låtar från hela karriären, smakfullt, hårt och härligt!

Accept3-10 176