Trollbindande supermusiker

IMG_1150

Sons Of Apollo

”MMXX World Tour”

Trädgår’n, Göteborg

2020-03-03

 

BETYG 4,5

 

”Det här är musik det.”

Det var inte bara en utan många gånger som jag – glatt leende från öra till öra – tänkte precis så denna smått magiskt underhållande kväll med Sons Of Apollo i centrala Göteborg.

Att det var långt ifrån utsålt kändes ändå inte som en skräll; det är helt enkelt inte lätt att locka stora publikskaror till en ”vanlig” konsert en vardagkväll.

De som inte var på plats gick miste om den typ av trollbindande konsertupplevelse som bara inträffar enstaka gånger. Näst intill allt satt som det skulle. Bara att skriva om det ger ståpäls.

IMG_1260

Mike Portnoy. Billy Sheehan. Derek Sherinian. Jeff Scott Soto och Ron ”Bumblefoot” Thal (undertecknads nya gitarrhjälte) bjöd på 15 låtar och två solouppvisningar. Inte en enda sekund kändes överflödig under de lite drygt två timmarna. Jo förresten… Ett gäng sekunder av Billys bassolo, för ärligt talat var han inne och fingrade på avdelningen överkurs inte bara en utan flera gånger. Dereks välarrangerade keyboardsolo uppskattade jag däremot rakt igenom.

IMG_1198

Låthöjdpunkterna var många och jag väljer att lyfta fram:

Wither To Black som redan i original är lite av en favorit och höjdes ytterligare ett snäpp live med ett (för kort) Rush-smakprov i form av Tom Sawyer.

Desolate July gick rakt in i hjärtat med innerlig sång av Jeff om hur ont det kan göra när en älskad person drar gräsmattan över sig. Mycket, mycket vackert.

Alive och New World Today får ändå dela på förstaplatsen som kvällens bästa låtar. En livfull halvballad och ett ”magnum opus” är essensen av progressiv metal.

Perfect Strangers visade sig vara ett Deep Purple-coverval som satt som hand i handske. Det gick inte att ta miste på att Sons Of Apollo är ett band och inte ett ihopsatt all star-projekt. Leendena var stora på Jeff (trummor), Ron (sång), Billy (keyboards), Mike (bas) och Derek (gitarr). Nej, jag har inte skrivit fel – samtliga bandmedlemmar bytte instrument. Hur kul som helst! Något som lätt hade kunnat bli mer plojigt än bra blev till en höjdpunkt. Stora plus till Derek som hanterade gitarrspelet med bravur och Ron som tog sig ton med besked. Sons Of Apollo är faktiskt ett av få band som – för min del – gärna får spela både en och två coverlåtar, eftersom de gör bra låtval och får till en egen liten twist.

Coming Home är inte bara en stark låt utan också perfekt som avslutning. Det blev lite allsång och Jeff tog sig en promenad på publikplats sjungandes utan (!) sin mikrofon. Den där rösten alltså…

IMG_1171

För övrigt var det otroligt länge sedan jag såg så få mobiltelefoner i bruk; det var i huvudsak fullt fokus på det som utspelade sig på scenen. Ett minst sagt uppfriskande beteende som gärna får upprepas på fler konserter än vad som normalt är fallet.

IMG_1217

En konsert att minnas för livet? Mitt spontana svar: ja med eftertryck.

Och tänka sig att jag tog mig ända hit utan att nämna ”storebror” Dream Theater… Men nu så! I dagsläget är det nämligen inte någon tvekan om att Sons Of Apollo levererar en till stora delar roligare och bättre konsertupplevelse. Jag längtar redan till nästa gång!

IMG_1290

Magnus Bergström

 

Fotnot: Bandmedlemmarnas gemensamma CV skulle kunna utgöra en helt egen artikel, varför jag valt att inte brodera ut texten ovan med den informationen.

Photo pass

LÅTLISTA

Goodbye Divinity

Fall To Ascend

Signs Of The Time

Wither To Black

Asphyxiation

Labyrinth

Bassolo – Billy Sheehan

Lost In Oblivion

Desolate July

King Of Delusion

Alive

New World Today

Figaro’s Whore

Keyboardsolo – Derek Sherinian

God Of The Sun

Extranummer:

Perfect Strangers

Coming Home