***Bilder på väg upp***
Torsdag 180607
GLENN HUGHES
Festival Stage
17:00-18:00
Betyg: 4
Tummen upp: Rösten! Att Glenn har kvar så mycket (allt?) av sin sångröst är inget annat än mirakulöst, om man tänker på hans tidigare mycket hårda leverne. Och det var fint att höra Deep Purple-klassiker live 2018 med BRA sång.
Glenns lycka och tacksamhet över att stå på scenen och prestera bra värmde, liksom hans kärlek till bandmedlemmar och publik. Heja kärleken!
Tummen ner: I de lite längre instrumentala passagerna sviktar publikengagemanget.
Bästa låt: Might just take your life.
KILLSWITCH ENGAGE
Rock Stage
19:40-21:10
Betyg: 3
Tummen upp: Jesse Leach sångröst är minst samt imponerande; han klarar av att både vara aggressiv och sockersöt i en och samma låt.
Tummen ner: Adam Dutkiewicz pajaskkonster med glimten i ögat står jag pall för, men hans “skönsång” i några av refrängerna lämnar en del i övrigt att önska.
Bästa låt: In due time.
HELLOWEEN
Rock Stage
21:30-23:30
Betyg: 4
Tummen upp: Att se alla bandmedlemmar ha roligt tillsammans på scenen (ja till och med Michael Weikath) är en fröjd att skåda.
Tummen ner: Tanken med att mixa låtar från hela karriären är fin och rättvis, men materialet efter Keeper-skivorna faller uppenbarligen inte hela publiken i smaken.
Bästa låt: Eagle fly free.
IRON MAIDEN
Festival Stage
21:30-23:30
Betyg: 5
Tummen upp: Showen, ljudet och bandmedlemmarnas leenden men framför allt låtarna gjorde den hett efterlängtade konserten till något av en promenadseger.
Tummen ner: Hitsens massiva respons gör att det vid några tillfällen känns som att mer udda låtval inte får den respons de förtjänar.
Och varför en speltid på tämligen fjuttiga drygt 100 minuter? Nåja, NWOBHM-veteranerna har ju gjort några varv runt jordklotet vid det här laget och är alltså väl värda lite mer tid i bingen än förr om åren. Men ändå…
Bästa låt: Flight of Icarus.
Fredag 180608
PRETTY MAIDS
Festival Stage
13:15-14:15
Betyg: 3,5
Tummen upp: Gött att höra att det nya materialet “gifter” sig så bra i sällskap med det äldre.
Tummen ner: Hårdrock i gassande solsken tidigt på dagen är inte den bästa av kombinationer. En stor del av publiken är fortfarande inte vaken – oavsett om de är inne på området eller inte…
Bästa låt: Kingmaker och Future world är omöjliga att sära på.
MADAM X
US – Sweden Stage
14:45-15:45
Betyg: 2
Tummen upp: Bandmedlemmarnas genuina glädje över “semesteräventyret” i Sverige. Kul också att en hyfsat stor publikskara fanns på plats, för det är de amerikanska trotjänarna värda.
Tummen ner: De nya låtarna lämnar en del i övrigt att önska, för att uttrycka det försiktigt. Beige är en passande beskrivning.
Bästa låt: She’s hot tonight.
STONE SOUR
US – Festival Stage
19:00-20:15
Betyg: 3,5
Tummen upp: Corey Taylor är en frontman med svåröverträffad karisma, fullt i klass med Bruce Dickinson när det gäller att styra ett publikhav. Rösten är inte heller dum!
Tummen ner: Flera av låtarna har i livesammanhang en tendens att låta likartade och flyta ihop till en enda massa.
Bästa låt: Absolute zero.
BARONESS
Sweden Stage
20:30-22:00
Betyg: 4,5
Tummen upp: Musik som kräver mer lyssnarkoncentration än genomsnittet ger också mer tillbaka.
Tummen ner: Ett mångbottnat musiklandskap av den här kalibern mår bäst av att framföras om inte i en intimare miljö så åtminstone under tak. Ibland försvann nyanserna ut över vattnet…
Bästa låt: Alla!
HEAVY LOAD
Rock Stage
20:30-22:00
Betyg: 3
Tummen upp: En genomtänkt och proffsig comeback öppnar upp för en hyfsat ljus framtid. Och visst är det kul med mycket pyro!
Tummen ner: Sånginsatserna var inte hundra rakt igenom.
Bästa låt: Run with the devil.
OZZY OSBOURNE
Festival Stage
22:15-23:45
Betyg: 2
Tummen upp: Ozzy är en raritet bland scenfigurer när han vaggandes fram och tillbaka oftast ser lätt förvirrad ut – det går inte annat än att tycka om honom. Trots allt.
Tummen ner: Ozzys ovanligt låga och – som vanligt sedan ganska många år tillbaka – inte helt tonsäkra sångregister.
Zakk Wylde må vara en modern gitarrhjälte, men att ge honom så mycket av rampljuset som denna gång funkar bara inte. Gäsp…
Bästa låt: Mama, I’m coming home.
Lördag 180609
STEELHEART
Festival Stage
16:15-17:30
Betyg: 3
Tummen upp: Fans av melodiös hårdrock med aningens extra klös kunde glatt konstatera att Steelheart anno 2018 är att räkna med.
Tummen ner: Det vore att ljuga om jag skrev att en viss mycket sammanbiten (koncentrerad?) gitarrist sken ikapp med solen…
Bästa låt: Blood pollution (Rock Star-soundtrack).
LACUNA COIL
Rock Stage
17:45-18:45
Betyg: 3,5
Tummen upp: Cristina Scabbia är en mäktig kraft bakom mikrofonen och hon har dessutom alltid nära till ett leende.
Tummen ner: Den teatraliska looken gifte sig inte helt smärtfritt med solskenet och det är svårt att inte tänka på att intrycket hade höjts ytterligare om det varit en inomhuskonsert.
Bästa låt: Delirium i skarp konkurrens med Enjoy the silence (Depeche Mode).
YES featuring ARW
Festival Stage
19:00-20:45
Betyg: 3,5
Tummen upp: Skönsången, keyboard- och gitarrsolospelet (lyssna och lär mr. Wylde) var hur läckert som helst.
Tummen ner: Publiken längst fram var sannerligen med på noterna, men det var desto klenare respons i leden lite längre bak.
Bästa låt: Hold on.
TARJA
Rock Stage
21:00-22:15
Betyg: 3,5
Tummen upp: Den rösten och den karisman = wow!
Tummen ner: Gitarristens försök till growlsång var… Inte så kul. Dessutom är en del av låtarna lite väl snarlika.
Bästa låt: Over the hills and far away (Gary Moore).
JUDAS PRIEST
Festival Stage
22:30-00:00
Betyg: 4
Tummen upp: ”Stålbandet” leverade med besked och då inte minst Rob Halford, vars röst bara visade enstaka ålderstecken (vilket givetvis är helt naturligt) för när han sjungit upp sig efter två-tre låtar lät det mesta som det skulle – till och med svårsjungna Painkiller.
Glenn Tipton gästade i tre av extranumren och det var fint att skåda det varma mottagandet från publiken.
Tummen ner: The Ripper må vara en gammal klassiker, men i mina öron har den aldrig riktigt fastnat.
Bästa låt: Bloodstone, When the night comes down och Freewheel burning är en dundertrio som är omöjlig att sära på.
