Sister Sin
Backstage Rockbar, Trollhättan
2013-05-31
Trollhättan är en ny bekantskap för undertecknad och det som krävts för att få mig att köra 19 mil enkel resa är naturligtvis en konsert med Sister Sin, Sveriges bästa, mest jordnära och trevligaste band. Första intrycket av Backstage Rockbar är positivt; gott om långhåriga, tatuerade människor som avnjuter en pilsner eller fjorton i solskenet. Det känns kort och gott som ett genuint rockhak.
Eftersom jag min vana trogen är på plats i god tid spenderas ett par underhållande timmar i sällskap med bandet och ”road crew”. Förutom musiksnack avhandlas turnéanekdoter, allmänna dråpligheter och diverse karaktärer bandet stött på under sitt ändlösa turnerande. Av hänsyn till känsliga personer besparar jag er detaljer, men intresserade kan ju när ni får tillfälle fråga bandet om den halshuggna tomten i Köln.
Det märks att Sister Sin spelat i Trollhättan förr och har byggt upp en trogen fanskara. Redan från inledande End of the Line är publiken med på noterna, och direkt märks vikten av bra publikrespons. Jämfört med Karlstadspelning för ett par månader sedan är bandet betydligt mer taggade redan från start och publikens respons får dem att formligen explodera av energi. En energi som bara tilltar ända till sista tonen klingat ut.
End of the Line följs av Fight Song och Hearts of Cold, med andra ord en ruggigt stark öppningstrio. Med ett set på 11 låtar blir det ingen utfyllnad, utan bara ren och skär kvalitet. Naturligtvis finns det alltid låtar man saknar i ett så pass kort set, men låtlistan är lite annorlunda sedan förra gången jag såg dem, så jag ska inte klaga.
Någonstans från 24/7 i mitten av setet känns det som om energin band och publik skapar antar snudd på oroväckande proportioner: Jimmy sliter i strängarna och showar hej vilt, Strandh hoppar och headbangar, Liv far omkring som ett skållat troll och Dave bankar ännu hårdare och ler ännu bredare än vanligt. Röjet leder väl till någon miss från Liv och något spelfel, men inget som stör. Dessutom tar jag hellre ett röjigt band och någon miss än ett stillastående band som spelar perfekt.
Sammantaget är det ett kanongig där det är svårt att utse en favoritlåt, men Beat ’em down är grym och Rock’n’roll sammanfattar kvällen väldigt bra. Inga krusiduller, inget fejk, inget fjäsk, bara hårdrock – Sister Sin med andra ord!
Text och foto: Jonas Andersson
Mer bilder från konserten
