Sabaton #1

Dynazty/Raubtier/Sabaton
Conventum, Örebro 121215

Se det här som del 1 i en serie av 2. Inte mycket till serie jag vet, men i alla fall. Orsaken till upplägget är att jag ska bevista Sabatonkonserten i Karlstad om några dagar, och då kan jag med gott samvete skriva lite mindre om dem här i del 1 för att bli desto mer djuplodande i del 2. Gör inte i dag vad du kan skjuta upp till i morgon, ni vet.

Dynazty

Ibland är det bara att krypa till korset, göra en pudel, bita i det sura äpplet… kalla det vad du vill. Dynazty hade jag avfärdat ohörda som mesig fjollhårdrock med dansbandsstavning av namnet, och det är bara att be grabbarna om ursäkt och erkänna att jag hade fel, vilket jag faktiskt gjorde till basisten Joel efteråt.

Dynazty levererar habil hårdrock med både tyngd och jävlar anamma och en ösig liveshow, och den positiva responsen från Örebropubliken är välförtjänt. Tyngst blir det i en ny låt vid namn Dawn of your own creation, som onekligen väcker nyfikenheten inför deras nästa platta. Lite jäkelskap får bandet stå ut med så här på sista spelningen med Sabaton när Sabatons crew i sista låten kommer in på scenen och börjar plocka undan trumsetet bi t för bit.

Om du får chansen att se Dynazty live, så gör inte om mitt misstag att avfärda dem som något slags mediaprodukt, utan masa dig iväg och avnjut en jäkligt bra hårdrocksshow. Själv tänker jag i alla fall ta chansen så fort jag får den igen.

Raubtier

Ingen skulle komma på tanken att kalla Raubtier för fjolliga, i alla fall ingen som inte vill bli överkörd av en stridsvagn, söndersliten av en Dobermann eller helt enkelt få stifta närkontakt med en Remington kaliber .30-06.

Att se Raubtier live är förresten lite som att bli överkörd av en stridsvagn, fast med glimten i ögat om ni fattar vad jag menar. Det är norrländskt brutalt, men humorn finns där hela tiden. Bandets intensiva gigande märks, de är snortajta och avslappnade och verkar genuint glada över den massiva publikresponsen och allsången. Bandet öppnar med en av mina favoriter, Det finns bara krig, följd av Sveriges elit, och sen rullar det på med en räcka hits, såsom Polarvargen, Achtung Panzer (”Den här låten handlar om det bästa jag vet. En stridsvagn.”), Dobermann och Världsherravälde. Avslutar gör man med första hiten Kamphund och den underbara Låt napalmen regna.

Jag har lyckats missa Raubtier live tidigare, fan vet hur, men så är det i alla fall, och jag har varit lite fundersam till om de skulle kunna leverera sina studioalster live på ett övertygande sätt. Låt mig bara konstatera att jag inte längre är det minsta fundersam, utan verkligen ser fram mot Karlstadskonserten om några dagar.

Sabaton

Av någon anledning har Sabaton fått ta en hel del skit. Är det inte temat på Carolus Rex som kritiseras av skribenter som vill se rasister i varje vrå, så är det deras musik i allmänhet som det hackas på av musikförståsigpåare som bryter ryggen av sig i sin iver att vara kreddiga .

Själv tycker jag att Sabaton live är vad hårdrock handlar om – att ha kul! De är 100 % seriösa, men har en befriande självdistans; de har inga direkta intellektuella pretentioner, men är f-n inte ointelligenta; de har låtar som sitter som en smäck och de känns som snubbar man gladeligen skulle ta en pilsner eller fjorton med.

Jag lovade ju att återkomma med en mer djuplodande analys (nåja!) efter Karlstadsspelningen, men jag kan väl i alla fall berätta att jag inte gick besviken från Conventum denna kväll, även om jag gärna hade hört The Final Solution och ett par till favoriter. Sex låtar från Carolus Rex får vi och jag tycker Sabaton gör helt rätt som satsar hårt på nya plattan. Publikresponsen är enorm och folket älskar helt klart Sabaton, som i Joakim Brodén har en härförare av Carolus Rex mått, och det finns inte något Poltava i sikte på deras segertåg över världen.