En mersmakande resa i en omtumlande berg- och dalbana

Kiss – Den sista dynastin
Historien om Dynasty & Unmasked

Alex Bergdahl, Carl Linnaeus

(Gain/Fifth Island Music AB)

BETYG 5

Snacka om guldläge för Alex Bergdahl och Carl Linnaeus.
Jag tänker på att 1979-1980 var två år då det rörde på sig rejält i Kissland; inte minst i drömmarnas land eftersom flera av visionerna var stora. Alldeles för stora.

Kiss bytte skivproducent och skrev en megahit med en “discolåt” tillsammans med Desmond Child som tack vare det sparkade igång en otroligt framgångsrik låtskrivarkarriär. Det skulle turneras med Kissworld som var tänkt att utgöras i form av ett nöjesfält med extra allt och en Kiss-konsert som grädde på moset.
Två av bandmedlemmarna hade alkohol- och drogproblem modell större, vilket även gällde flera av de närmaste i omgivningen.
Originaltrummisen Peter Criss fick lämna skutan när han inte längre höll måttet.
Samtliga inblandades egon var större än störst.

Ja listan bara fortsätter… Med andra ord rena rama guldgruvan för den kunskapstörstande dynamiska duon Alex och Carl.

De båda författarna är numera etablerade Kiss-experter. Något som är känt inte bara i Sverige utan här och där på jordklotet och kan intygas av till exempel Bruce Kulick (ex-Kiss) och Andras Carlsson (hitmakare).
Och visst har de gjort det igen; det vill säga fått till en bok med ett närmast unikt personligt tilltal som gör att det känns som ett samtal direkt med läsaren.

De olika kapitlen utgörs av traditionella sådana med historieberättande, men det finns också intervjuer och låt för låt-genomgångar av Dynasty och Unmasked. Samt en och annan spekulation.
Att blanda “kapitelstilar” på detta sätt bidrar till variation och uppmuntrar till sträckläsning, eftersom nyfikenheten blir så stor inför vad som väntar i nästa kapitel och i nästa kapitel och i… Det går helt enkelt inte att sluta att läsa!
Som läsare får du mängder av ny kunskap men det är samtidigt så långt ifrån korvstoppning i skolbänken som det går att komma.

Out On The Streets heter det inledande kapitlet och det är skrivet i form av ett händelseförlopp i början av februari 1974, med rötterna i både författarfantasi och verklighet. Mersmaken för mig som läsare är omedelbar och ger ett enormt stort sug efter att grotta ner sig i berg- och dalbanan som utgjorde Kiss värld 1979-1980.

Känslan för detaljer går inte av för hackor. Det är bara att titta på omslaget och jämföra med de två föregående böckerna; enhetligt är ordet.
De som lärt känna Alex och Carl genom artiklar och poddar är förstås inte det minsta förvånade över noggrannheten.
Lika lite förvånar de generösa doserna av humor, antingen direkt eller subtilt, liksom när de gnabbas med varandra som ett gift par med många år på nacken och då ler jag från öra till öra.

De två kapitlen om Dynasty respektive Unmasked där Alex och Carl går igenom låt för låt med egna kommentarer om vad de tycker gör att läsaren bjuds in att komma närmare och få förståelse för hur de båda egentligen tycker och tänker om Kiss musik.
Att jag inte alltid håller med är en annan femma.

Detaljer var det ja. Genomgången av exakt vilka fotografier på bandmedlemmarna som utgör grunden till omslagskonsten på Unmasked är ett solklart exempel på att det inte finns några gränser för hur mycket Alex och Carl kan grotta ner sig i. De förklarar nämligen exakt vilka fotosessioner eller konserter fotografierna kommer ifrån. Det är givetvis inget annat än nördigt värre och jag älskar det.

Bästa kapitlet? Svårt. Men jag säger det om Peter Criss soloskiva Out Of Control.
En skiva som floppade så rejält som det går att floppa och ändå ger de den så mycket kärlek. Det är fint.

Som vanligt när jag läser eller har läst en bok som på ett eller annat sätt har musik som en viktig beståndsdel, så uppstår ett enormt sug efter att lyssna på mycket eller allt av det som nämns på sidorna. Det ser jag som en stor bonus.
Dynasty och Unmasked har därför spelats flitigt på sistone och båda har fått något av en ny chans att blomma ut. Ja även Out Of Control har fått vara med och leka några gånger.

På den allra sista sidan lämnas en rejäl öppning för ytterligare en bok. Vi snackar en cliffhanger av stora mått.
Låt spekulationerna om fjärde bokens innehåll börja…

Därmed kan livet återgå till det normala (nåja) för undertecknad vars sambo under den tid jag “levt med” Den sista dynastin har varit inne i någon slags bubbla. Tankarna har ideligen gått till nya intressanta fakta som jag lärt mig och idéer till den recensionstext du läser just nu.

Alex och Carl har snickrat ihop en egen bokstil som talar direkt till läsaren och inte släpper taget. Det är minsann en kulturgärning (eller rättare sagt tre) som heter duga.

Magnus Bergström