KISSWORLD TOUR 2017
När? 170506
Var? Tele2 Arena, Stockholm
Längd? Cirka 110 minuter
Publik? 24.334
BETYG 3
Kiss besök i Sverige kan sammanfattas med två ord: extra allt. Det 44-åriga bandet bjöd på bomber, eld, rök, konfetti, eldsprutning, bloddreglande och flygturer. Ja och låtar förstås.
Sången som de, eller rättare sagt Paul, bjöd på var dock av det sämre slaget. The Starchild verkar ju nästan inte ha någon som helst sångröst kvar. Men det är för enkelt att – som många andra – klaga på det uppenbara utan jag låter mig istället imponeras av att de fortfarande orkar turnera världen över.
Det ska också sägas att i svårsjungna I Was Made For Lovin’ You fick han till det överraskande bra. Givetvis genom att undvika allt som liknade höga toner.
Låtmässigt var det roligast att höra Flaming Youth, som inte spelats i Sverige sedan 1976 och knappt alls efter det (förrän nu). En förbisedd Destroyer-pärla. Även Let Me Go, Rock ‘N’ Roll, i vilken Gene Simmons styrde och ställde på det mest självklara sätt, satt som den skulle.
Love Gun däremot var en stor besvikelse. På grund av sången förstås. Ibland räcker det inte att en låt har klassikerstämpel med stort K. Å andra sidan att, som till exempel i Göteborg, hoppa över detta obligatoriska inslag i en Kiss-lålista är ett klavertramp modell större.
Skavanker eller inte; det går inte att komma ifrån att det handlar om ett av de ärligaste liveband som finns. Nuförtiden är det ju mer regel än undantag att det fuskas med autotuning, förinspelade körer och allt vad det nu heter. Men nej, inte Kiss. Här handlar det om fyra musiker som gör det bästa de kan utifrån de dagsaktuella förutsättningarna. Respekt.
Låt-för-låt i korthet:
Deuce
Efter det klassiska You wanted the best-introt visade denna klassiska öppningslåt varför den är så bra att dra igång ett musikparty med; den svänger ju som få.
Shout It Out Loud
Hög allsångsfaktor. Växer alltid live, även om det redan här märktes att Paul inte skulle ha en bra röstkväll.
Lick It Up
Ganska enkel låt som gjord för att framföras live. Men det var smärtsamt att höra Pauls kraxande. Desto roligare att lyssna till lekfullheten när de inkluderade ett smakprov av Won’t Get Fooled Again (The Who).
I Love It Loud
Gene visade redan här att kvällen skulle tillhöra honom när han ledde allsången med bestämdhet. Trots det ville inte lördagsstämningen infinna sig.
Love Gun
Klassiker och för många (mig inkluderad) något av bandets signaturmelodi. Men… Sångverserna var sannerligen inte roliga höra. Tur då att i alla fall refrängerna och gitarrsolot av Tommy Thayer som vanligt var rena rama guldet.
Firehouse
Seg och trist låt från skivdebuten, men åter igen fixade Tommy till ett piggt gitarrsolo. Avslutades i sedvanlig stil med The Demon som eldsprutare.
Shock Me
Ace sångdebut i Kiss sjungs numera av Tommy, som utan att vara någon sångtalang, gör det godkänt. Däremot är det några minuter långa gitarrsolot som avslutar låten inte så roligt. Ingen av Kiss bättre låtar och övertygar inte på mig.
Flaming Youth
Se där! Ett välkommet nytillskott i liverepertoaren. Fungerar bra men lyfter inte riktigt som den egentligen har kvalitet för att göra, vilket antagligen beror på att den går över huvudet på många i publiken .
War Machine
Gene dreglade blod och flög upp till ljusriggen för att styra och ställa i denna, med Kiss mått mätt, ångvält till låt.
Crazy Crazy Nights
Den andra av två “osminkade” låtar hade svårt att övertyga. På skiva är allsångsrefrängen maffig men blev här istället en tämligen blek historia (åter igen: Paul). Tur då att publiken var rejält på hugget och hjälpte till ordentligt.
Cold Gin
Ett klassiskt riff i en låt som normalt är mycket bättre live än i studioversionen. Så också denna gång. Inspirerad sånginsats av Gene. Ändå ingen jätte till låt.
Say Yeah
Sonic Boom-bidraget passar för kvällen Paul skapligt och det märks på honom, vilket smittar av sig såväl på övriga bandmedlemmar och publik. Simpel refräng men alltså ändå en småpositiv överraskning.
Let Me Go, Rock ‘N’ Roll
Kvällens bästa sväng i denna enkla men ack så fartfyllda rockgoding. Gene dominerade stort – igen.
Psycho Circus
Pauls obligatoriska flygtur till ett podium vid mixerbordet, ute bland ståplatspubliken, “plåstrade” ett slarvigt framförande av en i grunden höjdarlåt.
Black Diamond
Här tände hela bandet till samtidigt vilket resulterade i en bra låtklassikertolkning, med extra plus till Eric Singers sånginsats.
Rock and Roll All Nite
Egentligen en uttjatad låt. Men live händer något utöver allsången modell större, mycket tack vare konfetti, utskjutande ramper som svänger fram och tillbaka och Pauls gitarrkrossande.
Extranummer:
I Was Made for Lovin’ You
Vid det här laget befarade jag och säkerligen många med mig att Paul skulle göra slarvsylta av discohitlåten. Inte då. Visst var det långt ifrån njutfyllt att lyssna på just sången, men i och med att han agerade mer återhållsamt än vanligt och till och med hoppade över några extra trixiga passager så funkade den. Men bandet har gjort många låtar som är bättre och med lätthet hade kunnat agera ersättare.
Detroit Rock City
Svårslagen avslutningslåt och tillika en av Kiss allra mest kända låtar som de aldrig kan misslyckas med live. Vid det här laget var skavankerna förlåtna och just där och då var Kiss åter igen “the hottest band in the world”.
Text: Magnus Bergström
Foto: Johan Jansson
Göteborg Rock City
När? 170510
Var? Scandinavium, Göteborg
Publik? 11.117 (utsålt)
BETYG 4
Nästan 37 år har gått sen jag såg KISS för första gången. Det var den 10 oktober 1980 på Scandinavium i Götet och på något sätt sluts nu cirkeln denna dag då jag återigen ser dem på samma arena. Senast de gigade här var för 18 år sen så det verkade finnas ett uppdämt behov av KISS i Göteborg. Scandinavium är fortfarande en alldeles utmärkt arena och lagom stor för denna typ av arrangemang. 1980, 1983, 1984, (-88 i Frölunda), 1996, 1999 och nu 2017. Alla konserter lika speciella på sitt sätt och kan sammanfattas med ett enda ord – MAGI! KISS för mej är både “Larger than life” och “mindfulness” på samma gång så jag säger bara tack för att Ni gör världen vackrare.
Nytt för Sverigepubliken är att de denna gång använder “Las Vegasscenen” med laser och skärmar, diverse höj och sänkbara plattformar mm. En kul grej är att de sytt upp nya “Creatures of the Night-dräkter”som användes på KissKruise 6 men som fick följa med ut på världsturnen. Mycket snygga och faktiskt den dräkten som passar Tommy bäst av alla som han haft genom åren. Dessutom ger det honom en mer egen personlighet (IMO). Traditionellt så finns alla övriga attribut som gör en KISS-konsert till ett fulländat inferno – blod, eld, medlemmar som flyger upp i luften och ut över publiken, raketer, bomber, rök och all form av pyroteknik som bara är möjlig. Underbart helt enkelt!
Dagsformen är helt ok och trots en två låtar nedbantad setlista, så är bandet betydligt bättre idag än i Stockholm för några dagar sen. Strukna var “Love gun” och “Let me go rock´n´roll” (tyvärr). Jag hade hellre sett att de tagit bort “Crazy crazy night” men vi fick trots allt en riktig bonus i halva “Shandi” från Unmasked. En personlig favorit och tyvärr en skiva som hamnat i malpåse av en något grumlig anledning.
Pauls sånginsatser tänker jag inte gå in närmare på, detta är 2017 och vill man att det ska låta som 1977 då är det bättre att stanna hemma.
Öppningen sitter som en smäck med underbara “Deuce” tätt följt av “Shout it out loud”. Tredje låten, och ovanligt tidigt i setet kom “Lick it up”med det traditionsenliga gitarrjammet i mitten. “I love it loud” levererades tryggt och säkert. Genes eldsprutarnummer avslutade “Firehouse” och sedan var det Tommys tur att ta över sången i Ace gamla rockdänga: “Shock me”. Här var det också dags för lite gitarrsolo med raketskjutning inkluderat, ett visuellt roligt inslag såklart. Kvällens bästa låt: “Flaming youth” trivdes bra i öronen på undertecknad. Gott att de åtminstone vågar plocka fram någon av deras oslipade diamanter iallafall. Mer sånt om jag får be.
Bloddregling och en flygande demon inledde “War machine” från Creatures-albumet. Gene flög med hjälp av vajrar upp i ljusriggen och sjöng låten därifrån. En intressant övergång till nästa låt blev det när Paul jammade några strofer på “Shandi” som snabbt fick fart på publiken som högljutt sjöng vidare, så Paul fortsatte att spela åtminstone en del av både vers och refräng på den innan de gick över till “Crazy crazy night”… Ja ja vi går raskt vidare till en tidig klassiker från första skivan: “Cold gin”, blytung och skön som alltid. “Say yeah” från “Sonic Boom” fick representera det nyare materialet.
Vanligtvis så har Paul flugit ut på sin linbana över publiken på “Love Gun” men det inslaget har numera flyttats till “Psycho circus” vilket fungerade lika bra och den låten kördes i sin helhet med Paul på en roterande rund scen mitt i publiken (lite kuriosa är att den roterande scenen helt styrs av handkraft och vevas alltså runt av en person). “Black diamond” stod näst på tur och avslutande låt blev “Rock and roll all nite” med konfettikanonerna i högform, gitarrsmash och Tommy och Gene som åker ut över publiken i varsin plattform som styrs ut med kranar. Extranummer och värdiga avslutare blev “I was made for loving you” och “Detroit rock city”.
Bästa låt: “Flaming youth”, en bortglömd klassiker som definitivt förtjänade att komma upp i ljuset!
Minst bra: “Crazy crazy nights”, fungerar inte live tyvärr(IMO).
Största publikrespons: Göteborgspubliken var helt galna rätt igenom hela konserten trots att det bara var onsdag men högsta jublet var nog under “I was made for loving you” och fick nästan både taket att lyfta sig och isen att smälta på den gamla hockeyarenan.
Text och foto: Johan Jansson/hårdrock.com
Mer bilder från Göteborg…
