KISS Monstertour i Europa 2013

40 år som band 1973- 2013

30 Januari 1973 så spelade fyra unga NewYork-killar tillsammans för första gången under namnet KISS,  platsen för debutspelningen var den lilla oansenliga och precis då omdöpta och nyöppnade nattklubben Coventry på Queens i New York. Publiksiffran var nätt och jämt tvåsiffrig tack vare deras egna polare och flickvänner som var på plats….Nu ca 40 år senare och med enorma framgångar inom musikbranchen med skivor som sålt i miljontals, över 22oo konserter världen över, div filmer, böcker, instrument och massor med prylar i form av leksaker, dockor, radioapparater, lunchboxar, spel, godis osv. Så firar de 40 år i branchen och borde egentligen ha tilldelats förtjänstmedaljer för lång och trogen tjänst ”in the name of Rock´n´Roll”.

Få band har klarat har att existera under en så lång tidsperiod men Paul och Genes målmedvetenhet 1973 var lika glasklar då som framgångarna de skördat under dessa 4 decennier och trots att kritikerna dömt ut dem massor med gånger under årens lopp samt ett otal medlemsbyten med allt vad det inneburit för soundet, samt en och annan kapital missbebömning och flera kraftiga grundstötningar som följd så till den grad att inte ens samtliga länspumpar ombord under hårdaste tryck han med att tömma den kraftigt sjunkande skutan.

Ett exempel på att karriären inte enbart befunnit sig på himmelska höjder utan plockat ner dem till ”underdogs” då och då var när Ace  i början av 80-talet sa till svensk media om nästa skiva: It´s going to be heavy metal! slut cit. så hade Gene och Pauls blickar grumlats till rejält och istället mitt i den uppåtgående NWOBH-vågen ville de ta KISS in i fansens vardagsrum och bli accepterade av deras föräldrar med hjälp av stråkar, blås och ballader med LP´n ”The Elder”. Här räckte det inte ens med konstgjord andning för att räta upp den kamikaze-liknande spinnoff som fansen svarade med genom att tappa intresset för bandet. De gamla fansen som nätt upp hade förlåtit KISS efter att de gjorde disco-hiten ”I was made for loving you”  ett par år tidigare insåg att det fanns så mycket annan bra musik att lyssna på istället vid den här tiden, och vad händer? Jo KISS går in i studion igen och spelar in sitt hårdaste album hitills: Creatures of the Night! Återigen visade de vart metallskåpet ska stå.

Skinn har ömsats, sminket har åkt av och på, återföreningar har gjorts med orginalmedlemmar som kommit och gått igen och nya krafter har mobiliserats för att visa världen vilka som fortfarande äger tronen. Dagens sättning som förutom orginalmedlemmarna Gene simmons och Paul Stanley består av Tommy Thayer på gitarr och Eric Singer på trummor, är förmodligen den mest solida upplagan av KISS på många många år. Här går iofs meningsskiljaktligheterna ofta kraftig isär mellan fansen om vilken sättning som är bäst osv. Personligen så tycker jag att alla eror har sin charm men utan Thayer/Singer som lojala och kompetenta ”hired guns” så är frågan om bandet hade existerat idag. En sak till som är en uppenbar faktor och dessutom otroligt viktigt: De har roligt tillsammans, nåt som definitivt avspeglar sig både live och i studio.

KISS Monster Worldtour 2013

Redan 2011 så sa KISS manager; Doc MaGhee att det nya albumet ”Monster” planerades att släppas på hösten 2012 innan KissKruise 2 för att sedan kicka igång ”Monster-World-tour” lagom till gruppens 40-årsjubileum 2013. Mycket riktigt så stämde dessa uppgifter och de båda indoorsgigen på KissKruise 2 blev pilotspelningar där de nya låtarna (5 av dem) testades på den lilla men hysteriska publiken. Veckan efter så började turneen på riktigt med ett antal konserter i Sydamerika och i början av 2013 så fortsatte de mot Australien för en given succe. I Australien så hade man dessutom gjort repris av 1980 års försäljningtrick – glass!

En av varje med Paul, Gene, Eric och Tommy. Nästa del av turneen  bestod av ett mindre antal konserter i Europa, där jag bevittnade 4 stycken (Stockholm, SwedenRockFestival och Köpenhamn samt en privat spelning backstage, Unmasked/unplugged för ca 3o pers). Ytterligare en gigantisk turne är nu pågående i Nordamerika med fokus på Kanada samt några spelningar i USA. Sist, innan KissKruise 3 i Oktober, så går turnen över till Japan. Planer finns dock på att återkomma till Europa igen redan 2014  då årets turne här endast bestod av 12 gig. Rykten (OBS! Rykten måste alltid tas med urskiljning och ett par kilo salt, tom rykten går ju om att ABBA ska återförenas) cirkulerar redan om att de är bokade till Download-festivalen i England 2014, vilket inte borde vara helt omöjligt egentligen eftersom de inte varit i England sen 2010, bortsett från den lilla promo-spelningen på HMV i London 2012 förstås. Vi får väl vänta och se helt enkelt.

1 Stockholm 1/6 publik ca 25.000 Betyg 3

1:a Juni skedde Europapremiären på Friends arena i Stockholm men med högt ställda förväntningar så blir mitt betyg här bara 3 pga att det stundtals var aningens oinspirerat, ja jag är ganska kräsen när det gäller vad KISS levererar och jag vet att de kan mycket bättre än så här och Paul lät lite rosslig tyvärr.

Hela KISS-världen hade sina blickar riktade mot denna konsert då det också var premiär för deras nya ”SpiderStage”: med en kostnad på nånstans mellan 30-40 miljoner har man konstruerat ett enormt stålskelett, en rörlig ljusrigg formad som en gigantisk spindel som också tjänade som upp och nedsänkbar plattform. Bla så hissades Paul, Gene och Tommy ner från taket under första låten: Psycho Circus och för att detta ska fungera så har introt på låten förlängts en aning så att Paul ska hinna ner, av och fram till sin mick lagom till första sångversen.

Setlistan:

1 Psycho Circus

2 Shout it out loud

3 Let me go rock and roll

4 I love it loud

5 Hell or Halleluja

6 War machine med Gene som blåser eld

7 Heaven’s on fire

8 Deuce

9 Say yeah

10 Shock Me(första versen)

11 Outta this World med Tommy och Eric jam

12 God of Thunder där Gene dreglar blod och flyger

13 Lick it up

14 Love Gun och Paul som flyger ut i publikhavet

15 Rock and Roll all Nite

Extranummer:

16 Detroit Rock City

17 I was made for loving you

18 Black Diamond

Totalt 18 låtar fick representera KISS 40-åriga karriär och jag kan konstatera att det är ett hyggligt tvärsnitt med viss fokus på Destroyer med 3 låtar och åren 82-84 med 4 låtar, dock inget från andra halvan av 80-talet fram till Psycho Circus(1998) men några låtar från senaste åren finns med. Ett stort + att de tog in Heavens on Fire och att jag slapp Crazy Night, däremot sätter jag ett stort utropstecken för att de inte körde nåt från Rock and Roll Over! Denna ”best of” låtlista borde absolut tilltala både marginalpubliken och de mer inbitna.

2 SwedenRockFestival Sölvesborg 6/6

6 Juni, efter en vända till Helsingfors så var KISS åter på Svensk mark och denna gång på en festival. Jag föredrar att åka på renodlade konserter med en huvudakt och möjligtvis max 2 förband men eftersom det var KISS som skulle spela så gjorde jag ett undantag, det här var också första gången som KISS gjorde en festivalspelning i Sverige dvs ytterligare ett argument för att inte missa detta(det är iofs ingen svårighet att hitta orsaker till att se så många gigs som möjligt med ett av de banden som betytt mest för mej och som jag lyssnat flitigt på redan sen andra halvan av 70-talet).

Jag hade via mail fått löfte av Dean Snowden, KISS fotograf och alltiallo att jag skulle få fotas med bandet och att vi skulle ses vid deras loge under kvällen men trots papper som styrkte detta samt mitt presspass så vägrade samtliga anställda som jag pratade med, inklusive festivalens huvudansvarige, att lösa detta åt mej – Skitdåligt helt enkelt! Jaja skam den som ger sig, några dagar senare så fixade jag det på annat sätt sig men det är en annan historia.

Vid 19.30 så skulle Tommy Thayer ha en signeringssession i 4-sound-tältet och redan ett par timmar innan så började kön utanför tältet växa till sig rejält. Då var frågan vad skulle jag göra nu? Jag kom fram till att jag inte orkade stå och köa flera timmar för detta, dels pga att jag redan träffat Tommy flera gånger och har ett antal grejer signerat samt att jag har en träff inbokat med hela bandet i Köpenhamn 6 dagar senare.

Istället så gick jag och ställde mej på baksidan av tältet och till min förvåning så, 19.43, dök Tommy upp, eskorterad av ett antal säkerhetsvakter, Tommy var på gott humör, kom fram och hälsade och lät mej(och ett par till) ta lite bilder på honom med och utan solbrillor innan han sedan fortsatte vidare in i tältet.

KISS Presskonferens på SRF

Det hade varit ett långt dygn med bilkörning nästan hela natten så jag gick in och vilade lite i presstältet, jag visste att KISS ev skulle ha en presskonferens vid 22.15 men att ryktet sa att tältet skulle tömmas på journalister innan och att alla som ville tillbaka in skulle få legitimera sig och i bästa fall bli insläppta igen för tältet hade inte plats till alla ca 300 pressfolk. Men jag valde att sitta kvar ändå, som tur var för jag hade placering allra längst fram och istället för att tömma tältet gick de fram rad för rad och prickade av oss på presslistor som de hade med sig. En tejpremsa fästes på golvet från kant till kant och det var det enda som visade vart vi skulle befinna oss och det var rättså många som försökte sätta sig framför denna skiljelinje men de blev bortmotade utan diskussion.

Bra för mej för nu var jag äntligen på rätt plats: i epicentrat av denna unika händelse, ja för KISS gör inte ofta presskonferenser (som tex i Australien på Reunion AliveWorldwide 97, så gjorde KISS endast EN presskonferens precis innan turnen drog igång för att sedan avstå alla intervjuer under resten av Australien-delen trots att intresset var skyhögt bla pga att det var första och enda gången som orginalsättningen var ”Down Under”)  men de kunde väl inte motstå det taktiskt riktiga i att visa upp sig för en sån här stor samling med jounalister.

Strax efter 22.30 dök de äntligen upp, poserade en stund och svarade sen på 7 slumpvis ställda, och i kvalitativa mått mätt brokig blandning av frågor:(pga att band spelade för fullt strax utanför VIP-området vilket ledde till att hörbarheten grumlades till något, så återges inte presskonferensen med 100% exakthet).

1: You have been here 11 times in Sweden before, can you tell something about the time in sweden? Eric: This is the 12th time. Paul: We are a new song tonight called ”Satans Herring” I like it, just kidding. Ok we are very happy to be here obviosly. The only reason we ever come back here is becaurse it´s one of our favourite places. We spend a great time in Stockholm resently and SwedenRock is obvisiosly a big rock festival and we are honored to be headliner and we will show everybody why we are the headliner, we owe it to our fans.

2: I´ve heard rumours that you are giong to play in Russia again, is it possibly? Paul: Doc is playing there next summer…

3: How do you choose your setlists? Gene: How is your sextape?  Eric: How is your sexlife Gene? Is that what you asking? Paul: How we choose our setlists, well you know people wanna hear all the classics so we play those and we will also play songs from Monster, Sonic Boom and Psycho Circus. You know, we try to make everybody happy.

4: How come you didn´t make your own personas instead of dressed up as Catman and SpaceAce? Eric: Are you still gonna ask about that? Tommy: hasn´t that question being asked 10.000 times for 20 years? Paul: You should ask the 35.000 people who are out there, ask them what they think. Kiss has been around a long time and people wanna see Kiss as Kiss has progressed and as Kiss started. For everyone people like you, asking silly questions there are people who want to see Kiss. Eric: I put it in the best way, the band in the past get tired of the makeup, it didn´t work, they took it of. Thats why, thats the reason, ok next question.

5: Can you tell us the difference between Gene the Demon and Gene the businessman? Gene: It´s all buisness, it´s means you got to be serious about we kid around here, we make jokes with you, we takes photos – this means nothing. Our bosses is out there, when we go onstage we know that this is the most importent thing. Today, tonight in our lives. We gonna make sure no other day is important, not the past, not the future, just tonight. Right here, SwedenRock, in front of us is our bosses, do you understand? Eric: you know gene is kidding you. He is a great bass-player, he know music and he is great.

6: Paul, how do you think your artistic painting have helped you with your creativety with Kiss, in what way? Paul: As many people should have as many expressions as possibly. The problem is there is to many people around telling you it´s impossible. Go home, paint, sing, do whatever you want. Let the people who fail tell you what´s impossible and you will succed. Eric: Paul designed the stage you gonna see tonight so yes and he designed a great part in our costumes. Paul: thank you very much Eric.

7: Can you tell us more about the books you will release this fall and more about Paul Stanleys memoairs that you will release next year? Paul: My book will be out next year and it´s time for the truth. Eric: It´s a copy of the video with it right? I think it comes with a sextape.

KISS på FestivalStage på SRF 6/6 publik ca 33.000 Betyg 2

ca 23.00 startade KISS sin show och nåt gick snett redan på en gång, plattformen som de skulle hissas ner ifrån under introt fastnade halvvägs så det ganska enformiga riffet på Psycho Circus fick spelas om och om igen och när väl de fick igång hissen så åkte den bara ner en bit för att sedan hamna på snedden innan den tillslut nådde scengolvet.

Det här var dock inte det värsta denna dag…nånting hade hänt med Pauls röst, den lät verkligen inte bra och det syntes på honom att han inte var nöjd. En marginell omstuvning i setlistan där ”Heavens on Fire” togs bort till förmån för ”Calling Dr Love” gjordes för att underlätta för Paul. Ett låtbyte som i min mening är som att byta en torr skorpa mot en stock färsk oxfile= Gott, resten av setlistan var samma som Stockholmsgiget.

Trots att de andra tre gjorde mycket bra ifrån sig så hjälpte det föga eftersom Pauls röst är en sån viktig del av KISS karaktäristiska sound och för min egen trovärdighets skull kan jag inte ge högre betyg än 2 denna gång. Nåt drastiskt måste ske med Paul annars så är slutet närmare än de själva vill erkänna.

Jag får väl ändå medge att de låtar som Paul inte sjöng på lät som de skulle, särskilt rysare som ”God of Thunder” och ”Warmachine” men det totala intrycket blir lite som att köra en bil med punktering dvs tre fungerande däck hjälper inte mycket om ett ändå är trasigt. Däremot med undantag av hissen i introt, så fungerade spindeln fullt ut med allehanda trick, bla så ”skjöt” Eric av ett spindelben med en basooka under sitt trumsolo och övriga effekter utnyttjades maximalt denna gång.

3  Köpenhamn 11/6  Unplugged/Unmasked spelning backstage, publik ca 30, betyg 5

Vi var samma gäng på 4 pers som var på SRF som åkte ihop även denna gång, och på liknande vis så samlade vi upp oss efter vägen på natten/morgonen för att gemensamt via Öresundsbron ta oss till Köpenhamn, vi var framme redan vid lunchtid och av en slump så träffade jag på Dean Snowden utanför Forum vilket också gjorde att det nu skulle lösa sig med det utlovade fotot med mej och KISS. ca 30 personer skulle få ta del av ”Meet and Greet” som inkluderade en unplugged-spelning samt signering och fotosession.

Kl 15.00 fick vi komma in på arenan och se på när scenen riggades och efter en stund ledsagades vi sen upp en våning där KISS minimala unplugged-utrustning redan var på plats.

Eric hade nog ett av de mest anspråkslösa trumset som finns: ett sk coctail-set, som består av endast virvel, hihat och en symbal samt en golvpuka där en bastrummepedal är riktad mot underskinnet på golvpukan för att det inte ska behövas nån bastrumma. Jag ställde mej framför Genes prylar där det enda som skiljde publiken och ”scenen” åt var ett tillfälligt uppsatt plastband.

Strax efter så kom KISS in i rummet och gjorde en ca 35 min spelning med det mesta spontant framplockat in vivo.

Från nedanstående setlista framfördes hela eller delar av dessa låtar, samt ett stämningshöjande bra klimat från KISS med skämt och anekdoter så gjordes detta en mycket intressant session:

1 Hard luck Woman

2 Mainline

3 Nowhere to run

4 Run Run away(Slade-cover)

5 Christine Sixteen

6 Hide your Heart

7 Beth

8 Watching you

9 She’s so European

10 Got to Choose

Snett bakom mej så stod det en gubbe med en frisyr som såg ut som ett sprängt paket svinto som nån hade gjort en peruk av, han ropade ”can you play some Slade songs?” Det blev nästan lite pinsamt innan jag upptäckte att det var ingen mindre än Slades trummis Don Powell. Gene tittade upp och sa ”I know you” och Paul fyllde i ”it´s Don Powell” och där finns även förklaringen till varför de jammade på ”Run Run Away” som är en gammal Slade-låt. Paul berättade också om att det var sångaren i Slade som(nån gång på 70-talet) hade haft en gnistrande hatt på scenen, som inspirerade Paul att bygga sin ”Fractured Mirror”gitarr(ja Ni vet den där gitarren som har en massa små spräckta spegelglas på kroppen och som i rätt belysning kan gnistra över en hel arena).

Ett annat intressant faktum var att Gene (omedvetet)när Paul tog i på sången på ”Nowhere to run” bekräftade att de är bekymrade över Pauls röstproblem då han bad Paul att spara på rösten. Hursomhelst så lät han bra idag, bättre än på länge faktiskt vilket gjorde detta till en 5-poängare. Efteråt så stannade de kvar och minglade en stund samtidigt som de signerade våra foton, skivor eller vad man nu hade med sig. När jag visade Eric min KissKruise-tatuering så sa han att han sett den förut vilket också förklarar att han kände igen mej på presskonferensen på SRF (jag har träffat bandet några gånger nu på kort tid)och därför skojade med mej där om ”setlista-sexlista” osv, vilket Aftonbladets  reporter eller övriga ”förståsigpåare” på div bloggar och forum inte förstod.

När denna session var över så hade vi några timmar på oss att göra annat tills det var dags att mötas upp på samma plats igen för att fotas ihop med KISS i full mundering med smink och allt. Strax innan 21.00 så var äntligen det utlovade kortet(+några till) i hamn, Gött mos!

4 Köpenhamn 11/6 konsert på Forum, publik ca 5000, betyg 5

Denna förhållandevis lilla hall utan sidoläktare och med enbart sittplatser rakt bakom golvet/ståplatserna och mixerbordet gjorde detta till den minsta konserten på denna turne och det blev nästan som ett ”in your face” gig vart man än stod. En enorm skillnad på upplevelsen blir det när man ser bättre och inte riskerar att komma så lång bort från scenen så som det var för många på de mer publiktäta och större spelningarna.

Setlistan var samma som i Stockholm dvs ut med Calling Dr Love och in med Heavens on Fire men med den skillnaden att nu lät sången riktigt bra. Däremot så fungerade inte spindeln alls så efter att det sedvanliga introt med: ”You wanted the best, you got the best, the hottest band in the world, KISSSS!!!! mullrande i PA:t  och i direkt anslutning till det så föll den gigantiska frontdroppen(skynket) och då började de första låten stående direkt på scengolvet. Men det tog väl högst ett par nanosekunder att ta ner blicken från taket och lokalisera dem. Här kunde jag lätt konstatera att även om showen var nedbantad en aning  så spelade det ingen som helst roll för när KISS låter bra så är det musiken och inget annat som gäller. Det var ingen nyhet egentligen för kollar man på samtliga 6 gigs från KissKruise så användes ingen pyro, eld eller blod och de spelningarna är ändå bland det mest intressanta som gjort under många år.

Ett rykte sa att det var taket på arenan som inte tålde belastningen som motorn till spindelriggen skulle innebära och det gjorde att de fick köra utan denna och dess effekter. Min teori är en annan, att de helt enkelt, pga av tidsbrist inte riggade upp hela för direkt efter Köpenhamn-giget så skulle allt med ilfart plockas ner, lastas på långtradarna för att sen köras hela vägen till Berlin, Waldebuhne och sedan så skulle allt upp igen till nästa kväll. Spelningen på Waldebuhne var redan dagen efter, och det visade sig att motorn inte  användes på Berlinspelningen heller med samma förklaring: att taket inte skulle hålla.

Genes vertikala och Pauls horisontella flygningar fungerade dock tillfylles och det gjorde även de båda ramperna som Gene och Tommy åkte ut över publiken med samtidigt som Paul i vanlig ordning gjorde skrot av sin gitarr. Blod, eld, bomber, rök och konfetti avlöste varann eller pågick till och med samtidigt i ett infernaliskt högt tempo, eldslågorna var så stora så att man kunde känna värmen från dem. konfettikanonerna sprutade ut så mycket ”snö” på en gång så att luften nästan tog slut inne i hallen. Underbart helt enkelt!

Efter att konserten var slut så var det dags att bege sig till bilen igen för att köra hela vägen hem, en färd som tar åtskilliga timmar och som gör att natten hinner förvandlas till morgon innan jag är hemma igen. Men det är sommar och jag är nöjd för jag har sett 4 KISS-konserter på 11 dagar och dessutom träffat dem ett par gånger samt varit med på en presskonferens mm.  Som väl var så drabbades jag inte av PTKS (post traumatiskt KISS syndrom;)) denna gång tack vare att jag redan nu har siktet inställt på KissKruise 3 i oktober, och om Pauls röst fortsätter att fungera som idag så är möjligheterna stora att KISS fortsätter att visa att ”gammal är äldst” i flera år till. Jag kom att tänka på vad Gene hade frågat mej på Meet & Greet: Are you coming to the next cruise? och jag svarade: Yes of course, for the third time! För så är det väl, att när generalerna kallar då samlas armen ”Kiss Army” och i det  här fallet även flottan ”Kiss Navy”!

Johan Jansson/hårdrock.com