Rival Sons
Trägår’n, Göteborg
121020
Lördagens begivenhet skulle så bli Rival Sons på Trädgår’n i Göteborg. Slutsålt och spikat med runt 1200 förväntansfulla personer på plats bådade ju gott. Redan några minuter in på konserten anade jag att de förväntningarna skulle kunna infrias. Publiken var med från start på det bluesorienterade 70-talsgunget. Vi fick se och höra ett band som ändå hade en något lite trög start om man nu kan säga så. Vad jag menar är att bandet fann sig tillrätta mer och mer ju längre konserten led och känslan i de mer soulartade och bluesiga partierna tilltog allt eftersom.
Efter tre fyra låtar kändes det nästan som om jag transporterats bakåt i tiden till just 70-talet och att det var Robert Plant som stod för sången i de partier där Jay Buchanan som sångaren heter, verkligen lät rösten skrika ut all rock n roll som finns inneboende i mannens lekamen. Jag kan bara konstatera att det finns resurser där av väldiga mått och när det var som starkast var ståpälsen total och en tår letade sig sakta nedför min kind …svårt för mig att inte pipa när jag hör en sådan pipa om man säger så.
Detta band har allt jag önskar när vi snackar tyngd, sväng och riff. Bluesen är på ett helt perfekt och tydligt sätt det som i grund och botten styr upp det hela och får mig att längta efter mer. Ett väl sammansatt och samspelt gäng där alla drar åt samma håll känns det som. Basisten Robin Everhart och slagverkaren Mike Miley är en perfekt duo för grundstommen, varken för lite eller för mycket. Gitarristen Scott Holiday toppar det hela med distade ostinatos som gör det hela till en komplett rykande gryta av bästa tänkbara märke.
Soulen lägger sig också i då och då, och plötsligen förvandlas Jay, denne Robert Plant gestalt till en manlig Janis Joplin på ett helt naturligt sätt. Vad som kan störa mig en aning är i viss mån lite för utdragna slut och ett och annat solo för mycket …men det är petitesser och inget att orda mycket om. Detta var bra, rackarns jäkla bra. Detta band har mycket kvar att ge, jag tror ännu inte vi hört deras mästerverk. Den som lever och rockar lär få höra!
Text och foto: Tomas Ingemarsson/hårdrock.com
