Följande text skrevs sommaren 2010 och var tilltänkt Johan Falks bok “KISS i Sverige“. Artikeln kom dock inte med i boken, däremot så gjorde ett antal av mina foton det.
Just a boy
Jag minns fortfarande när jag som barn för sisådär 35 år sen cyklade till den lokala skivaffären och köpte min allra första lp, Kiss ”Alive”. Denna musikaliska upplevelse förflyttade mej till en helt ny dimension och blev starten på ett stort musikintresse där jag senare i livet både spelade i egna band och spelade in skivor, skrev låtar och jobbade som musiklärare mm.
Jag blev tidigt uppslukad av Kiss och allt kring bandet och man kan nog säga att jag varit ett ”die hard Kiss-fan” sen 70-talet. Min första konsertupplevelse var när Kiss spelade i Göteborg 10/10 1980 på Unmasked-turnén med orginaluppsättningen och Iron Maiden som förband. Detta var och förblev en av de mest fantastiska spelningar jag varit på. Jag har varit på flerahundratals konserter i och utanför Sverige så jag har lite att jämföra med, men Kiss ’80 kommer bland de tio bästa.
Jag har sett Kiss på alla europaturnéer sen dess. 2008 på Alive 35 i Stockholm hade jag dessutom med mej mina två största barn, då 10 och 12 år och det kändes mycket bra att kunna ge den upplevelsen till dem.
Under de här åren så har jag bla träffat Ace och Bruce men aldrig hela bandet, så när jag fick nys om att de var på väg till Europa igen på ”Sonic Boom tour” med ny show, nya dräkter och ny musik, var jag tvungen att ”sluta cirkeln” och skaffade mej således en meet and greet-biljett till spelningen i Stockholm.
See you tonite
2010-06-12 klockan 18.00 samlades meet and greet deltagarna utanför Vip-ingången på Lidingövägen utanför Stadion, där vi efter att ha legitimerat oss blev ledsagade till en plats vid scenens högra hörn. Strax därefter dök M&G-ansvarige Dean Snowden upp (som även är Kiss ”egna” fotograf sedan ett antal år). Alla hade fått skriva på ett papper som innebar att om vi skulle råka snubbla på en sladd eller skada oss på nåt annat vis bakom scenen, frånsade vi oss rätten att stämma bandet. Sen fanns en del uppföranderegler som att inte röka eller dricka alkohol mm.
Här delades våra backstagepass ut och sedan fick vi röra oss fritt på arenan tills vi skulle samlas utanför västra klocktornet vid andra ändan av scenen kl 19.45.
Ladies in waiting
19.45. Vi var ca 30 personer som hade M&G-biljett den här gången (antalet deltagare skiftade från plats till plats under hela europa-turnen) och bland dessa fanns både svenskar, norrmän, finländare och tyskar. Tjejer och killar i varierande åldrar, unga som gamla men alla med stora förväntningar inför träffen. Några hade varit med på såna här tillställningar tidigare men för de flesta så var detta någonting helt nytt, pirrigt och relativt svåröverskådligt. Särskilt om man tycker att Kiss är några halvgudar och nåt bland det bästa som finns.
Efter en stund blev vi hämtade in backstage av Dean S och fick följa efter honom genom några långa korridorer tills vi kom fram till ett stort upplyst rum med massor av Kiss-affischer på väggarna. Där stod också foto”backdroppen” med nya turné-loggan på uppställd i mitten i ena änden av rummet.
Här delades en del av den merchandise ut som ingick i vip-paketet: turnéhäftet, ett signerat foto, 4 st specialdesignade plektrum med Sonic Boom och 2010 tryckt på ena sidan och ikonerna, en av varje på andra sidan samt ett grönt plastarmband som garanterade en plats i första diket framme vid scenen under konserten.
Master and slave
Vi fick instruktioner att ställa oss på led i en halvmåne för att sedan när Kiss kommit in, gå fram en i taget till bandet för att fotas tillsammans och att efter fotosessionen ställa oss på led igen för att bandet skulle komma fram till var och en av oss.
Vi fick filma och fota så mycket vi ville men under Deans fotografering fick vi inte använda blixt. Jag frågade honom om det var okej att ta med sig av affischerna efteråt, de var ju bara uppsatta för stämningens skull och skulle förmodligen slängas efteråt och jag fick skrattande till svar: what I don’t see I don’t know!
Efter ytterligare några minuter så drog han igång en bergsprängare med Sonic Boom på och då förstod vi att snart var det dags, men först kom Doc McGhee som är Kiss manager in och hälsade på oss. Han var en glad liten rund gubbe som också lät sig fotas tillsammans med oss fans.
Larger than life
Ca 20.00. Dörren in till rummet där vi befann oss var öppen och man kunde ana en del aktivitet i korridoren utanför. Jag såg plötsligt skymten av Paul som verkade vara på skämthumör, för han låtsades gå förbi utanför dörröppningen och försvann.
Först in kom ett kamerateam, sedan hände det vi alla väntat på: Tommy kliver in med ett leende på läpparna samtidigt som Doc presenterar honom. Jubel och applåder uppstår. Efter kommer Gene iskall som vanligt. Som trea kom Eric glatt vinkande mot oss och sen kom Paul. Alla fyra gick och ställde sig framför ”Sonic Boom”-skynket beredda att bli fotade. Sist in i rummet kom Tim ”gooch” Loungee som är road manager och Spiro Papadatos – assistant tour manager.
Magic touch
En efter en fick vi kliva fram från höger sida för att hälsa och fotas tillsammans för att sedan kliva in i kön igen från vänster sida.
När det var min tur att gå fram så spelades låten ”Never enough” i bergssprängaren och efter att jag hade hälsat på bandet och precis vänt mej om ett halvt varv så börjar Paul sjunga med i låten. Högt som satan och bara några centimeter från mitt ena öra skriker han ”oh yeah”!!
Jag blev helt paff och milt sagt överraskad av att höra ljudet av en av mina största ledstjärnor så skarpt och nära att jag både kände lukten och värmen från honom. En helt enkelt oförglömlig upplevelse. Två bilder togs och sen in i ledet igen.
Great expectation
När alla foton var tagna så började de, en i taget, gå till oss för att snacka och signera våra prylar (max två sign/pers enl uppgörelse).
Paul var den som först kom fram till mej och jag tog fram en snygg förstoring från Göteborgskonserten -80 som jag ville ha signerad.
Paul: Hello
J: Hi, can I show you something? (jag visade fotot) This is from my first Kiss-koncert 30-years ago.
P: Great work, you’ve been with us a long time, it’s from ’79 or ’80?
J: It’s from Unmasked-tour 1980 in Gothenburg.
P: Oh!
Paul tittar blygsamt på mej samtidigt som han säger ”jöteburjj”?
J: Yes säger jag samtidigt som jag gav honom tummen upp och han blev jätteglad över att han kom ihåg hur man uttalar Göteborg på svenska.
Efter Paul kom Tommy och han signerade meet and greet postern åt mej.
Tommy: Hi there, how are you doing? jag hälsar tillbaks samtidigt som jag visar en canvastavla med en hälsning till min familj som han också signerar.
J Do you have any plans to make a soloalbum?
T: No plans right now, do you want me to make one?
J: Why not, so I can hear how you will sound like beside Kiss.
T: Ok, maybe later.
Eric kom som trea.
J: Hi.
E: How’re you doing?
Medan Eric signerar mina två saker så säger jag
I was thinking to bring some Black Sabbath albums as well, but I had to choose only two items.
E: Yes that’s right.
J: I really liked that period of Black Sabbath (Seventh Star & Eternal Idol).
E: Me to, it’s about 25 years ago
J: Yes, a long time ago (Eric nickar).
Gene är den som kommer sist men också den som dröjer sig kvar längst då några av oss blir kvar lite längre.
Gene: Hi
J: Hi. I would like to show you this (jag visar honom bilden från Gbg ’80) This is from my first concert in 1980.
G: Nice picture.
Sedan tar jag fram tavlan som han är den fjärde och sista att signera.
G: Who is this to?
J It’s for my wife and kids.
G: Cool stuff.
Gene är helt ”laid back” och verkar njuta av uppmärksamheten kring honom. Han låter sig fotas och pratar lugnt om allt möjligt.
Forever
Men allting har ett slut och enligt Spiro P så börjar det bli bråttom för Kiss ska vara uppe på scenen kl 21.00. Så han tar med sig Gene ut därifrån och eftersom Kiss har lämnat rummet så har även alla runtomkringfolk gjort det också.
Det var bara jag och några fans till som var kvar. Vi passade på att ta med oss varsin av affischerna som satt på väggen eftersom vi fått ett förtäckt okej av Dean att göra detta. Sen var det bara att gå ut igen och ställa sig längst fram vid scenen och vänta på en fantastisk konsert som avslutning på en underbar dag.
Min poster gav jag sedan som minne till min sjuåriga dotter som, tillsammans med sin mamma, redan satt ute på läktaren och väntade på att få se sin första Kiss-konsert.
Text/foto: Johan Jansson/hårdrock.com
