Hårdrock.com fick en pratstund med en något trött Pär Sundberg några timmar innan turnéavslutningen i Karlstad 22/12. En sympatisk och målmedveten man som bryr sig mycket om vad fansen tycker, men struntar fullständigt i kreddiga musikjournalister. Ett samtal som bland annat kom att handla om vikten av att ha koll på verksamheten, varför Sabaton inte kommer att få en Grammis den här gången heller och varför man ska vara bakåtsträvande och fortfarande se en skiva som en helhet trots Spotify och nedladdning.
Hur är läget så här sista spelningen på turnén för juluppehållet?
– Igår var allt perfekt, i dag är jag trött och seg. Jag vet inte varför.
Ja , ni var ju i Oslo i går fast ni var där så sent som i oktober.
– Jo, men vi gjorde en till spelning för att när vi spelade där sist så spelade vi på ett ställe som hade åldersgräns 18 år och det tycker jag suger fullständigt. Så då gjorde vi en till spelning för alla åldrar.
Ni har ju turnérat konstant sen april. Hur har responsen varit?
– Jättebra. Det har varit jättebra överallt. Det finns inte så mycket mer att säga.
Är det några särskilda platser som sticker ut lite extra?
– Nja, Sverige har väl varit jätteroligt. Sen, det som funkade bästa var väl kanske Italien, Spanien där det inte har funkat så bra för oss tidigare. Det var jättebra. Frankrike. Nya, eller nya och nya, men ställen där det inte har funkat så bra för oss tidigare.
Annars så har ni ju turnerat hårt i USA. Ni gjorde en turné i våras och ska tillbaka nu i början av nästa år.
– Ja, vi kommer nog att göra två till turnéer i USA under 2013 också. USA är ett land man måste turnera ganska hårt i. Vi har nog gjort över 100 konserter på ett år i USA faktiskt.
Men det känns som att ni håller på och bygger upp större och större fanbase där?
– Ja, det bygger. Det är långt kvar, men man jobbar hela tiden.
Nya medlemmar har ni fått också, lite hastigt och lustigt, i alla fall för oss som står utanför bandet, och jag tycker själv efter att ha sett er i Örebro förra lördagen att de passar som hand i handske.
– Ja, ja, det funkar jättebra. Det funkar bättre än någonsin liksom. Det är jättebra, det känns toppen. Ny energi i bandet. Vi är supertaggade. Det känns jättebra.
Så Sabaton Mk II är ett steg framåt?
– Absolut.
En del som såg tidiga spelningar tyckte att körerna inte funkade, men själv tyckte jag de satt som de skulle i Örebro.
– Faktum är att Chris och Tobbe är ju bättre sångare än Jocke. Det var ju lite ett krav när vi skulle ha nya gitarrister att båda skulle vara leadsångare och båda skulle vara fantastiska gitarrister. Snowy är ju också en jätteduktig sångare, och Robban är också en duktig sångare, men han kan inte spela trummor och sjunga samtidigt.
Nu har ni spelat in ny plattan med svenska texter. Är det större känsla att köra låtar med svenska texter, eller spelar det ingen roll om det låtarna är på svenska eller engelska?
– På scenen spelar det ingen roll. Det kändes enklare i studion, det vet jag ju även om det inte var jag som sjöng. Jag sitter ju med hela tiden när Jocke sjunger och jag får ju känslan. Det kändes mycket enklare för honom att sjunga på svenska. Allt satt på en gång, och det var bättre känsla i tagningarna. Det funkade bättre. Live spelar det inte riktigt lika stor roll utan det är mer låtens känsla hur kul det är att spela, och publiken och att man jobbar ihop liksom.
Apropå känsla så har jag sett att ni varierar vilka låtar ni spelar beroende på vilket land ni spelar i eftersom ni har låtar som är så relaterade till vissa historiska händelser. Störst känsla: att spela 40:1 i Polen eller White Death i Finland?
– Det är ju…jag vet inte. 40:1 i Polen det är ju det största liksom. Den är ju praktiskt taget nationalsång där.
När ni släppte Carolus Rex så var det ju en del kontroverser angående temat med Sveriges stormaktstid. Har det lagt sig nu?
– Ja, alltså det var ju många som var jätteoroliga när vi skulle göra det. ”Oj, oj, oj vad svårt!” Nu blir Sabaton rasister liksom. Det är ju bara jävla skitsnack. Vi sjunger ju precis det vi har gjort i vanliga fall, bara att vi sjunger om Sverige nu. Inget annorlunda.
Men hur känns det när det kommer förståsigpåare och försöker sätta en stämpel på er, att bli beskylld för att spela rasisterna i händerna när det inte är något som man står för?
– Faktiskt så bryr jag mig inte. Jag kan bli arg om det kommer ut en stor grej av det, men är det bara enskilda människor som tycker eller tänker… Det är så skönt att det finns massa fans som förklarar för dem: så här ligger det till.
Ja, för kollar man texterna så förskönar ni ju ingenting. Ni sjunger om hur svenska soldater slaktade fångar och ställer frågan ”dårskap eller hjältemod”.
– Det är ju så, vi sjunger ju om historia. Det vore väldigt korkat om Sveriges historia tillhörde en politisk grupp så resten inte fick peta på den. Det vore jävligt korkat. Så att nej… Vi sjunger om historia, så är det.
Är det några rasistiska grupper som har försökt utnyttja Sabaton och Carolus Rex för sina syften?
– Nej. Det är helt enkelt många som har fattat den och Sabaton fel. I början så var vi nazister i Tyskland, hur man nu fick till det. Det begriper jag inte över huvud taget. Att låten Rise of Evil hyllar Hitler, liksom…
Vissa människor hör väl bara nyckelorden och ser inte sammanhanget.
– Fullständigt korkat, men det gör oss ingenting så länge enskilda människor tycker och tänker vad de vill. Det finns som sagt en massa jättebra fans som kan tala dem till rätta, och vill de inte bli talade tillrätta då är de hjälplösa.
Upplever du att Sabaton uppfattas annorlunda utomlands jämfört med Sverige?
– Ja, så kan det väl tänkas vara. Beroende på hur man ser det. I Tyskland är vi ett kul partyband, typ uteslutande och våra gig handlar mest om att dricka öl. Även om vi har gått ifrån det själva, vi dricker inte öl på scen speciellt mycket mer, så nu får ju fansen dricka i stället, men det går ut på något helt annat än vad det gör i Sverige.
För nu när ni har blivit så stor så är det ju lite folkhemskänsla över er I Sverige.
– I Sverige har vi nått en stor publik i alla åldrar och alla typer av fans. I Tyskland så finns det en typ av fans som kommer på Sabatonkonserter, och det är true metal-publiken som kommer med skinnbrallor och jeansväst, och de dricker öl och de festar. Det är de som kommer, det är inga andra, det finns bara en typ av fans, och vi har inte alla åldrar. Vi har inte nått dit än. Medans i Sverige har vi nått allt från sjuåringar till 70-åringar, vilket är det mest fantastiska och bästa och… ja, det vi är mest stolta kanske över allt vi har gjort i Sverige; att vi har byggt en så bred publik. Det var just det vi kände med det vi gjorde i går i Oslo, att det var att svika så många fans när vi gjorde en spelning för 18 år när vi har så många yngre. Det var därför vi gjorde den här spelningen. Det gick jättebra.
Ni har ju ett väldigt distinkt sound och nu har ni gjort ett antal plattor. Funkar det fortfarande bra att göra nya låtar, men ändå hålla sig inom ramarna för Sabaton?
– Det spretar ju ganska mycket ändå i våra låtar. Men, helt klart att det funkar. På senaste skivan var första gången vi jobbade med Peter Tägtgren, och det fungerade bäst. Det var det bästa vi har gjort hittills, och vi vet ju att nästa skiva vill vi jobba med honom igen. Då vet vi att det går att det går att putsa ännu lite mer; att det kan bli ännu bättre.
Kul att du säger att det spretar, för jag hade just skrivit det i marginalen bredvid min fråga, att det aldrig blir enformigt.
– Det finns väldigt mycket låtar som sticker ut, och ibland tar vi med låtar som vi vet att den här låten kanske inte är bäst på skivan, men den behövs för att den spretar ut lite grann och det finns såna låtar som vi tycker hör hemma där just därför. Det är sällan de låtarna blir de mest populära, men vi känner att de behövs där.
Ni tänker alltså fortfarande skivan som en helhet, inte enstaka hitlåtar?
– Skivan ska vara jävligt bra, det är kanske lite bakåtsträvande eftersom skivformatet försvinner mer och mer och allt byts ut mot enskilda låtar, men vi tycker att eftersom det uppenbarligen fortfarande finns en stor mängd fans därute som köper våra skivor så ska upplevelsen av att köpa en skiva vara större än upplevelsen att ladda ned.
Ja, för nu har ni sålt guld av Carolus Rex, det måste ju vara en stor bekräftelse.
– Helt klart.
Om jag har förstått saken rätt så är ni måna om att ha full koll på allt; Jocke basar över det musikaliska och du sköter affärssidan. Är ni lite som svensk hårdrocks motsvarighet till Per Gessle, för han har ju full koll på allt?
– Nja, det kanske man kan se det som. Men hela branschen bygger i dag på något helt annat än den gjorde 1980 eller 1990. Det säljs inte lika mycket skivor, det finns inte lika mycket pengar i musikbranschen. Därför kan det inte finnas lika mycket anställda som sköter saker. Skivbolagen går inte bra, de drar in på folk och mer och mer faller på artisterna, och de artister som inte klarar av att ta hand om sig själva försvinner. Ett bra exempel är den turnén vi har varit ute på nu i Sverige. Vi är egentligen tre personer som har styrt upp exakt allting på den. Allt från att boka, till att förproducera till att genomföra turnén, så har det varit tre personer ansvariga för det. Jag vet att många artister som gör mindre turnéer behöver ungefär mellan 7-8, kanske upp till tio personer för att sköta samma sak som vi gör, och då blir det inga pengar kvar till banden. Det är väl deras problem, då kan de inte leva så länge på det. Då får de väl hitta något annat att göra.
Jag tänkte just på det när jag stod och väntade på dig och kollade uppbyggnaden av scenen, hur många det är inblandade in en sådan här produktion. Det är många som ska ha lön.
– Absolut, så är det. 37 personer när vi åker i Sverige.
Så det är absolut nödvändigt att ha den där kontrollen vare sig man vill eller inte?
– Ja, i stället för att hyra in stora företag som kostar väldigt mycket för att sköta det. Mycket av de här personerna är anställda direkt av oss.
Har strulet med skivbolag i början av karriären spelat roll för att ni har den här kontrollen över bandet?
– Absolut! Vi har lärt oss hela grejen. Jag är jätteglad att vi hade ett litet skivbolag från början, jag är jätteglad att det var ett sådant för då har vi lärt oss hur musikbranschen funkar och vi har fått göra allting själva från första början, så att därför kan vi mycket och därför så är vi inte bortskämda eller så där, vi har gjort varenda steg själv och vi gör det fortfarande.
Ni är grammisnominerade för tredje gången. Vad tror du om era chanser?
– Jag tror att det är helt omöjligt, eftersom det är en jury som beslutar, och Sabaton är det mest okreddiga man kan gilla i Sverige, medans Katatonia och Graveyard är det mest coola man kan tycka om, så vi kommer inta att vinna. Det är bara… ingen idé ens. Det gör mig inget. Det är ett musikpris där det finns en jury, och de intresserar mig inte så mycket. Biljettsiffror och skivförsäljning säger något annat och det är det jag bryr mig om.
Varför är det så okreddigt att gilla Sabaton bland proffstyckare inom musikjournalistiken?
– Därför att Sabaton slog igenom utan hjälp av dem. Vi hade folket bakom oss och inte journalisterna, och därför kommer vi inte att få journalisterna bakom oss heller. Alltså, man kan inte dra alla över en kant, men journalisterna på de största tidningarna och radio och TV. De tycker inte om oss.
Men det låter på dig som att det är något du kan leva med.
– Jag har inget behov av att kämpa emot dem över huvud taget. Som sagt: biljettförsäljning och skivförsäljning säger något annat. Om vi sedan inte får en grammis, det gör mig ingenting.
Vad kan du berätta om DVD:n som ni planerar?
– Vi har filmat fyra konserter. Vi kommer att börja klippa den under nästa år och vi kommer väl att släppa den mot slutet av nästa år. Vi har filmat fyra konserter för att visa den skillnad det är på en Sabatonspelning beroende på var man är. En är filmad i Polen, en i England, en i Tyskland och en i Sverige. I Sverige så är det då Scandinavium, allt är jättemaxat, medans i Tyskland så är det en spelning där allt går ut på att festa i stället och i London så är det någonstans mittemellan. Polenspelningen är i ett slag för sig eftersom det är den största spelningen vi har gjort med 600000 personer. Den är ju unik i sitt slag, där man bara tittar ut över ett folkhav.
Jocke sade i en intervju i Sweden Rock Magazine att han tycker poesi är dravel, men det finns ju poesi som behandlar samma teman som Sabaton. Jag tänker på Johan Ludvig Runebergs epos Fänrik Ståls sägner om Svensk-ryska kriget 1808-09 när Sverige förlorade Finland. Är det något ni funderat på att använda er av?
– Inte just nu i alla fall. Det lät ganska intressant, det ska jag skriva ned.
Jag besparar er här en liten stunds bokstaverande av namn och lite närmare förklaringar om poet och verk medan Pär knappar på sin telefon, men kom ihåg var ni läste det först om det dyker upp någon Sabatonlåt baserad på Fänrik Ståls sägner.
Vad kan du avslutningsvis säga om framtidsplaner- och drömmar för Sabatons?
– Vi har en ganska klar plan för vad vi håller på med. Vi planerar 2015 redan nu, och 2013 är fullbokat redan. 2014 börjar bli ganska klart, även om själva gigen inte sitter så vet var vi kommer att vara. Jag är ungefär framme så jag vet vad som händer ända tills hösten 2015. Studiotid, nästa album är redan planerat, vad det kommer att heta, vad det kommer handla om, hur det kommer se ut, artwork är beställd, allting så är klart. Det är mycket som redan är satt i rullning, turnéer och så.
Har ni redan några färdiga låtar, eller låtidéer?
– Vi har en del låtidéer. Tillräckligt mycket för att dagen efter julafton sätta oss i vår studio och börja jobba. Det finns mycket idéer redan nu som har fötts under turnén som bara är lite mummel på en telefon eller inspelningsutrustning som kommer att bli låtar och det känns väldigt bra att det redan sprutar av idéer nu.
Jag antar att du inte kan avslöja någonting.
– Nä, det är för tidigt. Vi vet inte själva vad som kommer att bli av det här heller. Det kan hända att de idéerna inte är tillräckligt bra.
Därmed tackar vi Pär för att han gett oss en inblick i Sabaton, och önskar både honom och bandet lycka till och ett gott nytt år.
Text och foto: Jonas Andersson
