In Flames
Conventum Kongress, Örebro
151024
Special guests: Black Temple
Publik: 2.200 (fullsatt)
22 låtar. 110 minuter. Efter ett väl tilltaget ordinarie set bjussade metalveteranerna på inte mindre än ett fem låtar långt extranummer. Inte illa!
Svänget i Alias, Leeches och Where The Dead Ships Dwell. Öset i Pinball Map, Food For The Gods och Take This Life. Det finfina låtsnickrandet i Bullet Ride, Crawl Through Knives (dessvärre enda gången sångaren Anders Fridén hade svårt att träffa helt rätt) och Satellites and Astronauts. Lägg till Disconnected med de sköna textraderna ”I feel like shit but at least I feel something” och vem som helst förstår att det fanns gott om låtanledningar att njuta av.
Bandmedlemmarna är nämligen inte bara finsmakare när det gäller mat och dryck. De kan också konsten att koka ihop en låtlista med bra balans mellan gammalt och nytt. Kryddad med flera intressanta och i några fall smått överraskande låtval.
Lite synd bara att de äldsta låtarna verkade “gå över huvudet” på (ganska) stora delar av publiken. Desto mer glädjande att allsången var mäkta imponerande i de nyare låtarna, vilket fick mig att dra rejält på munnen i och med att många sågat just dessa.
En annan sak som gladde var spelglädjen; den var nämligen påtaglig hos samtliga bandmedlemmar. Härligt att skåda! Jämfört med 2011, då In Flames senast gästade Örebro (2012 på Club 700 med fullsatta 900 i publiken), var det liksom mer pepp denna gång.
För övrigt var det inte bara publiken som hade anledning att vara nöjda. Närke Kulturbryggeri fick gratisreklam från scenen (och nu igen i denna recension) när öldiggare Fridén spydde galla över “industriskit”, det vill säga massproducerad öl, och sade att nämnda bryggeri gör bra grejer och att alla i lokalen borde prova. Sedan följde han upp med:
– Det är väl bättre att vara bakfull på en god öl?
Apropå öl kunde undertecknad glatt konstatera att Örebro levererade; trots två stora ölhagar var ölsinnet bättre än på en genomsnittlig konsert. Mycket glädjande för alla som har fokus på musiken.
Ja det var alltså mycket prat från Anders sida (”jag fnittrar mellan låtarna” avslöjade han) och oftast skämtsamt, göteborgare som han är. Dock utan att det blev ofokuserat och flamsigt, men möjligtvis lite väl utdraget vid något tillfälle.
Sade jag att ljudet var bra? Det var det.
Mindre bra då? Hmmm, jag måste tänka… Ska jag vara petig är inte Everything’s Gone en klockren öppningslåt och så spelades bara två låtar från höjdarplattan A Sense Of Purpose.
Till sist är det bara att konstatera att det handlade om en rejält imponerande och svårslagen uppvisning i konsten att överföra arenakonceptet (urläckert ljus/storbildsskärmar) till klubbnivå och få det att fungera som om det vore det naturligaste i världen. Det var först efteråt som jag tänkte på att de inte hade någon form av pyro – och att det inte spelade någon roll.
Jag håller tummar och stortår för att In Flames gör detta med intimare gig till en regelbunden tradition. En gång är ingen gång, två gånger är en vana…
Tills nästa gång våra vägar möts vintermyser jag med My Oak Balalaika (Brygghus 19) – ett ölval som Anders säkert uppskattar – och hembakade pepparkakor. Till det A Sense Of Purpose ur stereohögtalarna. Den perfekta kuren för alla (?) former av winter blues.
Text och foto: Magnus Bergström/hårdrock.com
LÅTLISTA
Intro: Jester’s Door
Everything’s Gone
Alias
Darker Times
Siren Charms
Black & White
Pinball Map
Disconnected
Leeches
Like You Better Dead
Bullet Ride
Only for the Weak
Food for the Gods
Ordinary Story
Crawl Through Knives
Satellites and Astronauts
The Hive
Take This Life
EXTRANUMMER
Cloud Connected
Where the Dead Ships Dwell
Deliver Us
Paralyzed
My Sweet Shadow
