Sister Sin
Backstage Rockbar, Trollhättan 2022-06-18
Betyg: 4
Sju år efter att vad som skulle vara en kortare paus i stället blev ett uppbrott står Sister Sin återigen på scenen, och var annars än på Backstage Rockbar i Trollhättan. Något av bandets stamställe och en oas för tuff livemusik. En stor eloge till eldsjälarna som driver verksamheten. Det är tredje gången jag ser Sister Sin här och definitivt den svettigaste. Att återföreningen är efterlängtad råder inget tvivel om. Mina 19 mil enkel resa i bil bleknar bredvid fansen som rest hit från England. Det är trots allt en tillfällig återförening med en handfull festivalgig och den här enda klubbspelningen, så det gäller för fansen att ta tillfället i akt.
Trycket längst där framme är inte att leka med, men vankas det Sister Sin hittar ni mig alltid längst fram. Trycket minskar definitivt inte när bandet äntrar den minimala scenen. Det är ett taggat band och glädjen att åter stå på scen går inte att ta miste på. Sedan jag såg Sister Sin första gången 2007 har de alltid levererat på topp, men när jag går igenom bilderna efter konserten slår det mig att jag nog aldrig sett dem le så här mycket. Apropå trycket får jag passa på att be om ursäkt om fotona inte håller toppkvalitet. Det är svårt nog att i dåligt ljus fota ett band som aldrig står stilla, men det underlättar inte när man själv inte kan stå stilla på grund av publikrörelserna…eller när killen bakom häller sitt ölglas över min rygg.
Inledande 24/7 och Sound of the Underground visar var skåpet ska stå, och sedan radar bandet upp käftsmäll på käftsmäll. Inte minst visar låtarna från deras fjärde och sista skiva Black Lotus (2014) hur orättvis musikvärlden är. Inte nog med att Sister Sin är ett av världens bästa liveband, de släppte dessutom en fantastisk skiva med superstarka låtar, och som borde vara ett obligatorium i varje hårdrockares skivback. Men vad hände? Ingenting!
Av ringrostighet märks inte mycket. Någon lite tvekan här, ett litet gitarrmissöde i One out of Ten, men annars är det lika stabilt som alltid. Kanske till och med stabilare. Jag har sett ett och annat gig genom åren där alkohol eventuellt haft en lite negativ påverkan på framförandet, men inte i kväll. En förstärkning på gitarrfronten genom Fredrik Jordanius (ex-Egonaut) ger definitivt ett fetare ljud och täcker upp fint under gitarrsolon. Livs sång är råare och argare än förr, hur nu det är möjligt. Några års mognad och lite annorlunda sångstil i egna bandet Liv Sin har nog satt sina spår. Som vanligt verkar hon vara överallt samtidigt och interagerar ständigt med publiken längst fram. Energisk som få.
Låtvalet är det väntade med låtar som Hearts of Cold, Sail North, Chaos Royale, Desert Queen och Outrage En överraskning får die hard-fansen dock i form av Death Will Great us från första plattan Switchblade Serenades (2008). En låt som de inte spelat på 14 år. Som avslutning får vi trion End of the line, Better than them och så klart Fight Song. En smått magisk avslutning.
Ni som inte var där får några chanser till att se Sister Sin i sommar, så se till att masa er i väg till Gävle, Rejmyre, Stockholm eller Knislinge. Det lär vara er sista chans att se ett av världens bästa band, och dessutom upptäcka att ni kan ge bort era Sabatonskivor till lillebror och i stället köpa lite riktig heavy metal till skivbacken.
Text & foto: Jonas Andersson
