En oemotståndlig styrkedemonstration

metallicaullevi1200

Metallica

Nya Ullevi, Göteborg 190709

Publik: 64.050 (= förbättring av sitt eget publikrekord)

BETYG 4

 

Av låtlistebetygen nedan kommer det att framgå att det höga konsertbetyget är välmotiverat.

Men jag vill ändå säga att det var minst sagt skumt att inte en enda låt från Death Magnetic luftades; har låtlistemakaren Lars Ulrich glömt att det var skivan som visade att bandet fortfarande var att räkna med? Ja tydligen…

Det är förstås ett statement som heter duga att på en arenakonsert spela inte mindre än fem låtar från den senaste skivan Hardwired… To Self-Destruct, för är det någon gång som artister brukar köra med näst intill enbart säkra kort så är det på just arena- och/eller festivalkonserter. Nåja, nu är inte Metallica som andra band så…

metallicax2-680

Med det sagt är det glädjande att konstatera att ”nya” Moth Into Flame redan är en Metallica-klassiker. Vi snackar rena rama thrash metal-godiset!

Vilket annat hårdrocksband skulle i stadionsammanhang leka genom att låta Rob Trujillo och Kirk Hammett tolka en låt från det aktuella landet? Knappast något. Och då har ändå Rob en begränsad sångröst och Kirk inte den vassaste av kompgitarrister. Personligen trodde jag inte att det var sant när de valde att tolka Staten och kapitalet (Ebba Grön) och dessutom gjorde det klart godkänt. Allsången var dessutom entusiastisk och näst intill högst under hela konserten. Personligen hade jag ändå föredragit en riktig låt med hela bandet, men det är jag det.

Det behöver knappast tilläggas att undertecknads liveönskelåt nummer ett No Leaf Clover spelades i Danmark ett par dagar senare…

coll

Invändningarna ovan till trots så är dessa ändå bara anteckningar i marginalen, för livemaskinen Metallica gör aldrig någonsin ett dåligt jobb. Denna härliga sommartisdag var en mycket bra dag på jobbet och det är inget snack om att det handlade om en oemotståndlig styrkedemonstration. Något annat hade varit otänkbart.

För undertecknad var det tredje gången med Metallica på Nya Ullevi och årets upplaga landar på en god andra plats efter den härliga överkörningen 2011. Det är bara att hoppas på en repris nästa år och året efter det och…

Och ja just det; det blev nytt publikrekord. Igen. Det är ju inte så mycket att hoppa högt över numera, när det är standard att publikrekord slås kors och tvärs. För övrigt pulveriserar Rammstein alla andra hårdrocksband nästa sommar, då de blir först i genren med att spela två förmodat utsålda kvällar i rad på Nya Ullevi.

66251311_472036426695045_414816063230836736 666

 

Låt för låt-betyg

Hardwired (3)

Lite kul att den fortsatt får agera öppningslåt även på utomhusarenaturnén. Bandet öste på som om det inte fanns en morgondag. Men ändå… Som öppningslåt finns det en handfull starkare alternativ.

The Memory Remains (3)

Bra låt som gjord för allsång med storpublik och därför är det lite slöseri att bränna av den innan både James och publiken har hunnit sjunga upp ordentligt.

Ride The Lightning (3,5)

Mäktig och synnerligen välkomponerad pjäs från 1984 års ångvält till klassiker. Synd bara att ljudet inte riktigt hade hunnit rattats in till hundra procent.

The God That Failed (4)

Här hade ljudet näst intill optimerats och denna mycket sällan spelade pärla från 1991 års storsäljande ”svarta skiva” visade sig passa dagens Metallica alldeles utmärkt.

The Unforgiven (4,5)

Sällan har bandets bästa ballad (jadå den slår Nothing Else Matters alla dagar i veckan) låtit så här övertygande. James röst i toppform och publienk var med på noterna från första till sista sekunden. Gåshud!

Here Comes Revenge (3,5)

En bra låt som kränger åt alla möjliga håll och växer sig ännu starkare live. Konstigt nog sade en åskådare bredvid mig ”Det här är ju inte musik utan bara oljud” och själv fick jag lust att svara ”Gå härifrån”.

Moth Into Flame (4)

Bästa låten på Hardwired… To Self-Destruct gjorde knappast någon besviken och till skillnad från konserterna i Globen förra våren så hördes gitarrmelodierna som de skulle.

Sad But True (3,5)

Blytung version av en låt som liksom lätt besläktade Here Comes Revenge gör sig betydligt bättre live. Men kanske försvann ändå lite av kraften i och med att den spelades så tätt inpå nyss nämnda…

Halo On Fire (3)

Bra och inte minst välskriven halvballad men nog blev det i och med denna en eller två låtar för mycket från senaste skivan. Det hade vait betydligt roligare att höra liverariteten No Leaf Clover, som spelades i Köpenhamn ett par dagar senare.

Frantic (3)

Hur kul som helst att Lars & co låter den här liksom titellåten på St Anger byta plats med varandra under turnén. Att den inte riktigt fungerar fullt ut beror nog (gissningsvis) på att publiken i så många år matats med att skivan är skit och inte gett låtarna som faktiskt är bra chansen.

One (4)

En stor stund. Kvällens tolkning av klassikern var långt ifrån slentrianmässig och välkomnades med öppna armar av publiken. Här fungerade också filmsekvenserna på de enorma videoskärmarna som bäst.

Master Of Puppets (5)

Thrash metal blir inte bättre och här satt allt precis som det skulle (möjligtvis med undantag för några gitarrsolotoner). Wow liksom.

For Whom The Bell Tolls (3)

Med Lars spelandes på ett trumset längst fram vid scenkanten trodde jag att detta livestandardinslag skulle nå oanade höjder, men det blev ”bara” bra.

Creeping Death (4,5)

De flitigt förekommande eldsflammorna förstärkte detta monster till låt och det gick inte annat än att vara glad för möjligheten att uppleva dessa magiska minuter.

Seek And Destroy (3)

Som vanligt en stabil livelåt men den lyfte aldrig riktigt så där högt som den kan göra de dagar som allt faller på plats till hundra procent.

Extranummer

Spit Out The Bone (3)

Fart i överflöd och liksom i konsertöppningen var bandet näst intill övertaggat, vilket blev en skarp kontrast mot den småljumma publikresponsen. Inget snack om att låten är bra, men tänk så coolt det hade varit med till exempel Blackened på den här platsen.

Nothing Else Matters (3,5)

En av två superhits i Metallicas låtlista som har gett uttrycket sönderspelad ett ansikte. Alltså inget annat än en rejäl prestation av bandet att få till en såpass glödande tolkning som denna kväll.

Enter Sandman (2,5)

Den andra av två superhits i Metallicas låtlista som har gett uttrycket sönderspelad ett ansikte. Större delen av publiken gick bananas när bandet avslutade med flaggan i topp. Men på nästa turné hoppas jag att bandet väljer att avsluta konserterna på annat sätt än med den här svartaalbumduon.

 

Text: Magnus Bergström/hårdrock.com

Foto: Stefan Blomberg, Alexander Bergström, Magnus Bergström

 

oznor