30-åring med sting

W.A.S.P.
(med Crazy Lixx och Badmouth)

Nöjesfabriken, Karlstad
121027

Kvällen i Karlstad började med ett svängigt Badmouth som gjorde ett klart godkänt dagsverke. Och innan det var dags för kvällens huvudattraktion levererade Crazy Lixx (nedan) en fartfylld dos sleazehårdrock som gav rejäl mersmak – helt enkelt ett mycket bra liveband.

30 år i branschen firar W.A.S.P. med bandledaren Blackie Lawless i spetsen givetvis med en rejäl turné kallad 30 Years of Thunder. De gör många nedslag i Sverige; ett land som alltid haft ett gott öga till amerikanerna.

Veteranerna vet hur en (live)slipsten ska dras. Grymt bra (och högt!) ljud. Grymt bra musiker. Grymt bra sång. Grymt bra låtar.

Med det ovan sagt: Det är sistnämnda punkt som gör att det aldrig någonsin är aktuellt för mig att dela ut en fullpoängare. W.A.S.P. har nämligen gjort bättre covers än Blackies älskade The Real Me (The Who) och då tänker jag framför allt på Burn (Deep Purple) och att avsluta med ganska simpla Blind in Texas känns inte klockrent.

Blackie Lawless sång är värd ett kapitel för sig. Att efter många års mycket omfattande turnéliv och vid 56 års ålder ta de härligt raspiga respektive höga toner han gör är ta mig tusan inget annat än helt jäkla otroligt. Vore jag kvinna med chans på Blackie så skulle jag ”go all in” för chansen att höra den stämman dag efter dag i resten av mitt liv. Hmmm…

De låtar som satt bäst på Nöjesfabriken var öppningstuffingen On Your Kness, storslagna The Headless Children, überepiska The Great Misconceptions of Me och stämningsfulla Heaven Hung in Black.

På senare år sällan spelade The Torture Never Stops satt också fint. Allsång kan ibland bli lite tradigt men för kvällen kändes det inslaget i ”hitlåten” I Wanna Be Somebody helt rätt. Chainsaw Charlie (Murders in the New Morgue) var inte med på turnéns första konserter men återfanns nu i låtlistan och det är en låt som ingen kan bli besviken på. Det ska dock sägas att det känns konstigt när Blackie förvanskar delar av texten för att undvika uttryck som ”cocksucking asshole”. Musik är konst och konst ska inte förvanskas i efterhand oavsett vilken tro man upptäckt på senare år, anser jag.

De ihopslagna balladerna Sleeping (in the Fire)/Forever Free kunde dock ha strukits till förmån för något mer fartfyllt. Lugna stunder finns det ändå i flera av de övriga låtarna och dessutom spelas ytterligare två ballader med lång speltid, vilket utan tvekan räcker

Speltiden hamnar någonstans kring 105-110 minuter varav varenda sekund känns oerhört välrepeterad. Trots – eller kanske på grund av – sistnämnda känns ändå konserten avslappnad. Blackie må ha stunder då han försöker se hårdare än hårdast ut (lyckas sisådär) men det finns också stunder då han brister ut i ett leende eller rentav ett försiktigt skratt.

Förutom att det är välrepeterat så är det också ett välspelande och tight band vi har att göra med. W.A.S.P. anno 2012 är enligt mig den vassaste liveupplagan av bandet någonsin.

Jag kan villigt erkänna att jag innan spelningen var besviken på de rapporter som nått mig om att det inte avfyras en endaste bomb på 30 Years of Thunder-turnén. Men efter konserten kom jag på mig själv med att tänka att det inte behövdes en enda smäll – musiken ”smäller” så det räcker!

Effektmässigt är det häftigaste vi bjuds på Blackies mikrofonstativ ”Elvis”, som tas i bruk i konsertens tredje del. 10.000 dollar kostade det att köpa loss dödskallen och dess attiraljer från Disney, sade Blackie och fortsatte med att konstatera att det var väl investerade pengar. Det må vara hur det vill med den saken, ganska coolt är det i alla fall.

Nog babblat och jag avslutar med en bekännelse: Före konserten hade jag känslan av att det här mycket väl kunde bli min sista W.A.S.P.-konsert, eftersom jag nu har sett Blackie & co x antal gånger genom åren. Saken är nu den, att jag inte kan vänta tills det är dags igen…

Låtlista:
PART 1
Intro
On Your Knees
The Torture Never Stops
The Real Me
L.O.V.E. Machine
Wild Child
Sleeping (in the Fire) / Forever Free
The Headless Children
I Wanna Be Somebody
PART 2
The Crimson Idol Medley
The Idol
The Great Misconceptions of Me
PART 3
Drum solo
Chainsaw Charlie (Murders in the New Morgue)
Heaven’s Hung in Black
Blind in Texas

Text och foto: Magnus ”den sjungande fotografen” Bergström/hårdrock.com

Mer bilder: