Tankard och Gehennah
Nöjesfabriken Karlstad 150313
Gehennah
Betyg: 3
Att låta värmländska sprit- och våldsromantikerna i Gehennah öppna för tyska ölthrasharna i Tankard på hemmaplan i Karlstad är naturligtvis givet, och även om de skiljer sig en hel del åt musikaliskt så snackar vi ju metal av det lite ösigare slaget. Dessutom har båda banden glimten i ögat, även om Gehennah aldrig skulle erkänna det offentligt.
Gehennah visar direkt var skåpet ska stå när de öppnar med Metal Police och Sixpack Queen. Hemmapubliken är lite fåtaligare än jag förväntat mig, men desto mer entusiastisk och röjet är på topp i Motörheaddoftande Hellstorm och Carve off your Face (and Shove it up your Ass), en titel jag tror att vi alla kan relatera till vissa dagar.
Det närmaste vi kommer ett budskap hos Gehennah är nog i Under the Table again, som handlar om ”människor som ser ned på andra för att de är dyngraka tidigt på eftermiddagen.” Ett förtryck som bandet finner oacceptabelt.
Lite ljudproblem i 666 Drunks and Rock’n’roll stör flytet, och faktum är att det hela blir lite endimensionellt trots den uppenbara humorn. Eller så är jag helt enkelt för nykter. Avslutningen med Piss off, I’m Drinking är hur som helst magnifik, och Gehennah sammanfattas väl egentligen inte bättre än så.
Tankard
Betyg: 4
Där Gehennah gjort det till sin image att vara stentuffa på scenen, så är Tankard raka motsatsen. Det är stora leenden och avspänd publikkontakt, och den där glimten i ögat är inget man hymlar med, utan den är själva grunden för det de gör, även om Gerre hävdar att de är ett mycket seriöst band som sjunger om allvarliga saker.
Några låtar in på konserten står jag och undrar hur länge Gerre ska orka. Den allt annat än smale sångaren med står inte stilla en sekund, utan flänger runt på scenen som om han hade en iller i byxorna. Med jämna mellanrum drar han dessutom upp t-shirten för att visa upp sin imponerande ölmage. Allt för konsten och imagen, tänker jag stilla. Han verka dock inte ha några problem med flåset, utan ångar oförtrutet på
Kvällens 19 låtar sträcker sig över hela karriären och visar att det även på de skivor som inte varit helgjutna funnits kanonlåtar. Rakt över är det medryckande kvalitetsthrash, och trots att Tankard så tjurskalligt hållit fast vid sin stil känns det dynamiskt och uppfriskande. Imponerande med tanke på att de hållit på i över 30 år och att det är 29 år sedan Zombie Attack släpptes.
Tyvärr är publikstorleken längst fram även under Tankards set mindre än jag förväntat mig, men röjet går inte heller här att klaga på. Jag upplever dock en oförklarlig dipp i publikresponsen under några låtar mitt i setet, men folket vaknar till igen lagom till Space Beer, och därefter är det fullt ös ända fram till avslutande klassikern (Empty) Tankard. Kanske behövdes bara lite vätskepåfyllning.
Allt som allt är jag mycket imponerad av energin, men även av låslistan. Trots att det finns flera favoritlåtar jag saknar, så finns ingen låt jag direkt känner borde plockas bort. Ett styrkebevis på flera plan från Tankard.
Text & foto: Jonas Andersson/hårdrock.com
Fler bilder…
