Sweden Rock Festival 2016
Norje, Sölvesborg
—Mer bilder läggs upp inom kort—
Skandinaviens största hårdrocksfestival (klassisk rock, hårdrock, sydstatsrock och metal av alla de slag) bjöd i år på sammanlagt 82 band/artister och en publiksiffra på 33.000 kan inte beskrivas som något annat än en succé. Igen. Festivaldöden som har härjat är inte i närheten av att hugga klorna i 25-årsjubilaren. Verkligen inte.
Sedan många år tillbaka är det heller inte någon liten festival det handlar om.
Festivalområdet är hela 74.000 kvadratmeter stort (ungefär som sju fotbollsplaner) och produktionsytan utanför är lika stor.
Publiken kom från mer än 50 olika länder varav många återvänder år efter år. Det som lockar är inte bara uppträdandena utan också gemytligheten som präglar hela arrangemanget.
Som kuriosa kan nämnas att tätorten Norje har 657 invånare och Sölvesborgs kommun 16.810 invånare (2010 års siffror).
Onsdag 8 juni
Passande nog möttes hårdrock.com:s utsända redan vid entrén av Bonafide och deras Sweden Rock-låt Fill Your Head With Rock. En festivalstart som givetvis gjorde att allt kändes hur bra som helst. Vädret? Det kunde kvitta just då.
Musikaliskt var det som vanligt inte lika mycket på programmet som de kommande tre dagarna, men några guldkorn gick att hitta.
“Uppvärmningsdagen” bjöd till en början på oroväckande vibbar, med mulet och kalla vindar, men det planade ut allt eftersom.
20.00-21.00 Diamond Head (Rockklassiker Stage)
Betyg: 2,5
Bästa låt: The prince
Tummen upp: Basljudet var finfint! Och de tre “mycket-tack-vare-Metallica-kända” kanonlåtarna (It’s Electric, The Prince och Am I Evil?) var roliga att höra med “rätt” band.
Tummen ner: Det nyare materialet stod sig slätt mot klassikerna. Dessutom var publiken väl loj inledningsvis.
21.00-22.15 Amaranthe (Sweden Stage)
Betyg: 2
Bästa låt: The nexus
Tummen upp: Samspelet med publiken från sångerskan Elize Ryds sida var lika bra som vanligt.
Tummen ner: Många av låtarna är lite väl lika, vilket blir tröttsamt i längden.
Torsdag 9 juni
En intressant blandning av genrer stod på menyn den första “riktiga” dagen, som bjöd på något för alla smaker. Allt från Sixx: A.M. på den ljusa sidan till Mayhem på den mörka sidan – och allt däremellan.
Innan dagen var till ända föll några regndroppar, men molnen blåste snabbt bort och överlag var det en solig dag.
13.15-14.15 Halestorm (Festival stage)
Betyg: 3
Bästa låt: Mz. Hyde
Tummen upp: Alla konserter bandet gjort har gett resultat – liveunderhållning blir inte mycket proffsigare än så här (om än lite väl tillrättalagt).
Tummen ner: Lzzy har på scen en tendens att skrika sönder delar av låtar.
14.30-15.45 Sixx: A.M. (Lemmy stage)
Betyg: 2
Bästa låt: Prayers for the damned
Tummen upp: Kul med rockstjärnor som vågar vara just rockstjärnor med massor av tatueringar, genomtänkta kläder och en påklistrat tuff attityd.
Tummen ner: Lite väl snällt radiorocksaktigt är det allt och därmed dippar publikintresset då och då.
14.30-15.45 Entombed A.D. (Sweden stage)
Betyg: 3
Bästa låt: Serpent speech
Tummen upp: Frontmannen L-G Petrov har en avslappnad och oefterhärmligt skön stil som sprider glädje.
Tummen ner: Death metal och solsken har aldrig varit och kommer aldrig att vara en bra kombination.
17.30-18.45 Graveyard (Lemmy stage)
Betyg: 3
Bästa låt: (se nedan)
Tummen upp: Att höra Uncomfortably numb live är alltid en fröjd för öron och själ.
Tummen ner: Graveyards musik gör sig bäst på en intim klubbspelning – baserat på mina tidigare erfarenheter. På en stor festivalscen faller det lite platt.
19.00-20.30 Slayer (Festival stage)
Betyg: 4
Bästa låt: Postmortem
Tummen upp: Slayer är alltid Slayer och gör aldrig en dålig konsert. Lägstanivån är imponerande hög.
Tummen ner: Ett par nyare alster hade kunnat plockats bort och ersatts med publikfavoriter – i synnerhet på en festival.
20.30-22.00 Megadeth (Lemmy stage)
Betyg: 4
Bästa låt: sweating Bullets
Tummen upp: Dave Mustaine var på bra humör (kors i taket!) och hans röst höll – för ovanlighetens skull numera – mest hela tiden.
Tummen ner: Ett par av de nyare låtarna och i synnerhet Post american world lyfter inte och utgör tunga sänken.
22.15-00.15 Queen + Adam Lambert (Festival stage)
Betyg: 3,5
Bästa låt: Stone cold crazy
Tummen upp: Låtskatten och en (ljus)show utöver det vanliga imponerade och det rejält.
Tummen ner: Adam Lambert bakom mikrofonen gjorde i och för sig en mer eller mindre klockren insats, men någon Freddie Mercury är han ändå inte. Saknaden är fortsatt stor.
00.20-01.40 King Diamond (Lemmy stage)
Betyg: 4,5
Bästa låt: The family ghost
Tummen upp: Att höra klassikerskivan Abigail i sin helhet, från början till slut, var en stor jag-var-där-upplevelse. Och så Kings ljuvliga stämma!
Tummen ner: Längre speltid hade varit att föredra…
Fredag 10 juni
Musikmässigt en klart godkänd dag med enstaka toppar och både bra och ganska dåligt i övrigt.
Vid midnatt firades festivalens 25-årsjubileum med pompa och ståt; ett stort och fint fyrverkeri lyste upp den kyliga blekingenatten.
Ostabilt väder, minst sagt. Ibland soligt och varmt, ibland små stormbyar och regn. But the show must go on…
12.00-13.00 Epica (Lemmy stage)
Betyg: 2,5
Bästa låt: Cry for the moon
Tummen upp: Symfonisk metal med kvinnlig skönsång är aldrig fel.
Tummen ner: Growlet är inte direkt av yppersta klass och en del av låtmaterialet är aningens variationsfattigt.
14.30-15.45 Hawkwind (Lemmy stage)
Betyg: 3,5
Bästa låt: Silver machine
Tummen upp: Skön musik att falla i trans till och bara njuta av. Och låta tankarna sväva iväg…
Tummen ner: Sångaren Jonathan “Mr. Dibs” Darbyshire mellansnack var ibland lite väl flummigt och utdraget.
16.00-17.15 Glenn Hughes (Festival stage)
Betyg: 3,5
Bästa låt: Dött lopp mellan inledande Stormbringer och avslutande Burn.
Tummen upp: “The voice of rock” visade med eftertryck att rösten fortfarande håller.
Tummen ner: Tre personer i avsaknad av scenshow fyller inte upp stora Festival stage.
17.30-18.45 Lita Ford (Lemmy stage)
Betyg: 2,5
Bästa låt: Close my eyes forever
Tummen upp: Fint och lite rörande att Lita spelade Can’t catch me, skriven ihop med Lemmy (R.I.P.), på nydöpta Lemmy stage. Vi måste också plussa för den smaskiga gitarrsoloduellen i den förlängda slutdelen av Back to the cave.
Tummen ner: Litas tunna röst har aldrig varit hennes styrka – något som inte har förändrats med åren.
20.45-22.00 The Hellacopters (Lemmy stage)
Betyg: 3
Bästa låt: (Gotta get some action) Now!!
Tummen upp: Förvånansvärt tight samspel med tanke på det långa uppehållet.
Tummen ner: Boba Fetts keyboardljud var väl lågt mixat och försvann ofta med vinden.
22.15-00.00 Twisted Sister (Festival stage)
Betyg: 4
Bästa låt: Under the blade
Tummen upp: Låtarna. Spelglädjen. Allsången. Dee Snider.
Tummen ner: Mycket trist att det här var bandets sista konsert i Sverige. Någonsin…
22.15-23.30 Satyricon (4Sound stage)
Betyg: 4
Bästa låt: Du som hater Gud
Tummen upp: Den professionella helheten och att spela hela Nemesis divina-skivan var ett smärre genidrag.
Tummen ner: De inledande 20 minuterna kändes som en enda lång startsträcka (kanske berodde det på att recensenten var kall och grinig).
00.05-02.00 Avantasia (Lemmy stage)
Betyg: 3,5
Bästa låt: Ghostlights
Tummen upp: Det är en fröjd att höra Michael Kiske (ex-Helloween) sjunga det hans röst är som klippt och skuren för.
Tummen ner: Den sena speltiden och kylan gjorde att publiken längre bak inte var så värst entusiastisk.
Lördag 11 juni
Efter en aningens klen fredagsuppställning blev det andra bullar på avslutningsdagen, med utropstecken som Imperial State Electric, Dirkschneider, Anthrax och Sabaton.
Inte en regndroppe på hela dagen och mestadels sol. Hurra!
13.15-14.15 The Winery Dogs (Festival stage)
Betyg: 3,5
Bästa låt: Oblivion
Tummen upp: Angenämt med supermusiker som (oftast) behärskar sig och spelar lättillgängligt.
Tummen ner: Ritchie Kotzens röst saknade det rätta klöset för att göra låtarna rättvisa.
16.00-17.15 Steve Vai (Festival stage)
Betyg: 2,5
Bästa låt: The riddle
Tummen upp: Det finns givetvis en anledning till att Steve av den stora massan anses vara världens bästa gitarrist. Han kan göra vad som helst med gitarren!
Tummen ner: 75 minuter gitarronani blev i mastigaste laget för många i publiken. Ett påträngande högt gitarrljud gjorde inte saken bättre.
17.30-19.00 Symphony X (Lemmy stage)
Betyg: 3
Bästa låt: Set the world on fire (The lie of lies)
Tummen upp: Fartfylld metal i neoklassisk stil gör bandet riktigt bra.
Tummen ner: De balladaktiga tendenserna gör bandet mindre bra.
Imperial State Electric (Sweden stage)
Betyg: 4
Bästa låt: All over my head
Tummen upp: Låtsnickrande av yppersta klass, ett svårslaget sväng och Nicke Anderssons personliga sångröst.
Tummen ner: Nog var det lite väl elakt att bara spela introt till Kiss-klassikern Black diamond.
19.15-20.45 Dirkschneider (Festival stage)
Betyg: 4
Bästa låt: Living for tonite
Tummen upp: Ett helt set med Accept-låtar passar naturligtvis klockrent på just Sweden Rock och det är inte ofta som 90 minuter går så snabbt.
Tummen ner: Udos röst är inte i bästa form (men klart bättre än för ett par år sedan) och speltiden hade gärna fått vara längre.
21.00-22.15 Anthrax (Lemmy stage)
Betyg: 4
Bästa låt: N.F.L.
Tummen upp: En väloljad livemaskin i ovanligt bra form med spralliga charmtrollet Joey Belladona i spetsen.
Tummen ner: Delar av det nya materialet känns beige jämfört med thrashgodiset från förr.
22.30-00.15 Sabaton (Festival stage)
Betyg: 4
Bästa låt: Ghost division
Tummen upp: Snacka om lyckopiller! På gränsen till överladdade bandmedlemmar rusade omkring som ständigt leende sprintlöpare. Lägg till två stridsvagnar på scen, bomber och eld i massor. Publiken älskade det från första till sista tonen.
Tummen ner: Låtarna med svensk text rör sig då och då lite väl nära schlagerland.
00.20-02.00 Michael Schenker Fest (Lemmy stage)
Betyg: 3
Bästa låt: Desert song
Tummen upp: Det finns bara en Michael Schenker och enbart hans gitarrspel förtjänar en fullpoängare.
Tummen ner: Gary Bardens röst sprack redan i inledningslåten. Basljudet var oftast högre än gitarrljudet (!). Ibland lät det också lite otajt.
I övrigt noterades att…
Rock stage i år döpts om till Lemmy stage, för att hedra minnet av Motörhead-ikonen Lemmy Kilmister (R.I.P.). Ett bra initiativ!
Två gånger var outromusiken när banden tackade för sig riktigt kul.
Entombed A.D. headbangade och sjöng med till In league with Satan (Venom) och Anthrax diggade loss till Long live rock ‘n’ roll (Rainbow).
Vid sådana tillfällen är det uppenbart att musiker i grund och botten själva är musikfans som alla vi andra. Det gillas.
Gary Holt (Slayer) var festivalens “kompis”. En av hans gitarrer hade en fin hyllning till Jeff Hanneman (R.I.P.) med bland annat orden “Still reigning” och i sann kamratanda hade han svettband med logotyper för både Exodus och Slayer.
Pressgänget, ordningsvakterna, städpersonalen och alla andra – sammanlagt cirka 3.000 personer – jobbade på ett suveränt sätt mot ett och samma mål; en hårdrocksfestival utöver det vanliga.
Det är tack vare er som Sweden Rock känns så trevligt att besöka och återkomma till år efter år. Sträck på er!
Text och foto: Carina Bergström, Magnus Bergström, Sofia Bergström
Tre generationer Bergström tycker till!
Carina, 66 år:
1. Sabaton. Härligt sprakande show med fin publikkontakt.
2.Twisted Sister. De gamla hitsen känns igen. Historiskt att se deras sista konsert någonsin i Sverige.
3. Queen. Efter en tveksam inledning så blev det skön allsång till de fantastiska låtklassikerna.
4. Dirkschneider. Publikfavoriterna radades upp på löpande band av legendariske sångaren Udo Dirkschneider (ex-Accept) och hans mannar, där hans son är ny bakom trummorna.
5.Slayer. Helt enkelt medryckande!
Bubblare: Gamma Ray. Jag hamnade av en slump på deras konsert och blev kvar till sista sekunden!
Minus: Att jag ibland blev trött och tog en liten vilopaus utanför festivalområdet.
Magnus, 44 år:
1. King Diamond. Bästsäljarskivan Abigail framfördes i sin helhet av en King med falsettrösten i toppform. Hårdrock när den är som bäst.
2. Slayer. En hälsosam dos thrashguldkorn gav som alltid energi att leva länge på.
3. Sabaton. Otroliga mängder pyroteknik och en stor show. Men viktigast av allt; en allsångsvänlig låtkanonad.
4. Anthrax. När Big 4:s fjärde namn har en så bra dag på jobbet som denna gång, ja då är det kul att vara åskådare.
5. Twisted Sister. Ett värdigt farväl av 40-årsjubilarerna (!) som under åren gett oss många fina minnen.
Bubblare: Megadeth. Som vanligt klanderfritt framförd teknisk thrash. Mindre vanligt med en leende Dave Mustaine.
Minus: Nattkylan i Blekinge är inte att leka med. Brrr…
Sofia, 25 år:
1. Queen + Adam Lambert. Förträffligt trevligt – trots saknaden av Freddie Mercury.
2. Slayer. För att citera min farmor: ”Jag gillade dem mer än Graveyard”.
3. Satyricon. Plattan Nemesis Divina i sin helhet satt fint i månens sken.
4. Graveyards framförande av Uncomfortably numb; en lugn favorit.
5. The Winery Dogs. Det värmer alltid mitt hjärta att se Mike Portnoy på scen, med eller utan Dream Theater.
Bubblare: Wokad älg. Viltkött och hårdrock är en fantastisk kombination.
Minus: Att jag anlände på torsdagen och missade värmländska Tribulation.
