Peter Criss med Larry Sloman
Bakom masken – Mitt liv som Catman i Kiss
Förlag: Norstedts
Före detta Kiss-trummisen Peter Criss har varit på gång med denna självbiografi i drygt 30 år (!) och har nu alltså äntligen kommit till skott. Det som slår mig efter att ha läst igenom boken är det smått overkliga i att en människa har kunnat överleva så osannolika mängder droger och en allmänt knasig tillvaro. Bakom masken avslöjar att han liksom katten har nio liv. Minst.
Som Catman är han för evigt inskriven i hårdrockshistorien som en av de fyra originalmedlemmarna i Kiss. Bandet som varit både en välsignelse och en förbannelse för honom.
Trumliret och sångrösten med klös (!) gjorde honom till en viktig pusselbit för Kiss i deras ”kampanj” för att bli världens största hårdrocksband.
Det är inte bara Kiss i boken: barn- och ungdomsåren avhandlas i form av första kyssen, första bandet, första gängbråket och så vidare. Liksom missbruksproblemen och kampen mot bröstcancer.
Fans som är till döden trogna Kiss, liksom bandgeneralerna Paul Stanley och Gene Simmons, har avfärdat Peters och ex-sologitarristen Ace Frehleys böcker som i princip rent nonsens. Sanningen är att det är deras livshistorier som de minns dem och var och en har rätt till sin egen uppfattning. Det går dock inte att bortse ifrån att många år under påverkan av kopiösa mängder illegala och legala substanser gör att sanningshalten till viss del kan ifrågasättas.
Om det funnits ett pris att dela ut för “bäst på att skylla ifrån sig” så är chansen stor att Peter hade varit en vinnare. Sällan eller aldrig har någon briljerat så här i “konsten” bortförklaringar och förmågan att skylla motgångar på alla undra utom sig själv är häpnadsväckande.
Hoppas du på ett återförenat original-Kiss? Glöm det! Ace lade i sin självbiografi No Regrets grunden till en stängd dörr med allt annat än smickrande omdömen om Gene och Paul. Det följer Peter nu upp och ser till att dörren slår igen med en rejäl smäll.
Magnus Bergström
