Grymt hög lägstanivå

Sister Sin

Glada Ankan, Karlstad 2013-04-12

En del band gör sig bäst i inspelad form, andra gör sig bäst live, och Sister Sin hör helt klart till den senare kategorin, även om deras plattor också är kanon. Den som inte hört Now and forever bör snarast inhandla ett exemplar.

Scenen på Glada Ankan är inte direkt stor och ljudet är inledningsvis lite sisådär, men efter ett par låtar har teknikern fått till det så bra man kan förvänta sig. Att monitorerna strulade mot slutet av spelningen märks i ärlighetens namn inte mycket av utåt. Efter så intensivt giggande som Sister Sin ägnat sig åt är de så tajta att de fixar sådana petitesser.

Vad gäller energi och närvaro hos bandet skulle de lika gärna stå på den största festivalscen. Liv hoppar mer eller mindre konstant, Dave grimaserar likt en galning och Jimmy och Strandh röjer som om det gällde livet. Det är härligt att se ett band som ger järnet oavsett miljö och förutsättningar.

Låtmässigt är det inte mycket att orda om. Det är ett kompakt set, så vi får verkligen det bästa av det bästa, och det är därför svårt att utse någon favoritlåt, men On Parole och Better than them är höjdare och öppningen med End of the Line, Fight Song och Hearts of Cold från Now and forever är grym. Naturligtvis finns det alltid låtar man saknar, och personligen hade jag gärna hört någon riktigt gammal goding som Minor You, Major Me eller Pusher.

Trots att de inte gör sin bästa spelning någonsin tror jag inte att någon är besviken; lägstanivån hos det här bandet är grymt hög. Så nästa gång Sister Sin spelar i närheten av dig är det du som masar dig dit och röjer järnet, annars får du inte kalla dig hårdrockare.