En hyllning till Jon Lord

2012 förlorade världen en av sina mest inflytelserika organister genom tiderna.

Från att 1964 spelat som sessionmusiker på det då okända bandet The Kinks hit ‘You Realy Got Me’ till att ha varit med och komponerat världens kanske största Rock Anthem ‘Smoke On The Water’ och senare Whitesnake-hiten ‘Here I Go Again’ för att bara nämna några få låtar som denna klassiskt skolade maestro varit med om att skriva.

Jon Lord var sällan en man som tog det största utrymmet själv. Han stod oftast i skuggan av andra musiker som Art Wood, Ritchie Blackmore eller David Coverdale. 2002 avslutade han 61 år gammal en 38 år lång karriär som rockmusiker i den yppersta världseliten. Därefter ägnade han sina sista 10 år åt lite lugnare klassiska kompositioner, även om han verkade få tillbaks längtan efter rock under senare halvan av 2011.

En batalj med cancer i bukspottkörteln visade sig vara för mycket även för denne gigant och den 16:e juli avled han på sjukhus.

Den 30:e augusti hölls den första tributekonserten i Jon Lords ära i Kentish Town, London – och jag var där.

Efter att tidigare på dagen kollat upp var stället låg och checkat tågtider och annat var jag och två polare från sydöstra London på väg dit. Ett tågbyte visade sig nästan bli ödesdigert när tåget helt plötsligt visade sig gå åt fel håll, men ett snabbt byte vid nästa station åtgärdade problemet och jag nådde den lilla puben där spelningen skulle äga rum en halvtimme före utsatt starttid. Mina polare hade redan fixat in pilsner och stod och hängde i väntan på att något skulle hända.

Så – började helt plötsligt en video spela upp Deep Purple klassiker från 1973 fram till 2002. Tanken slog mig – är detta allt som blir av en denna hyllning – tack och lov såg jag att scenen var riggad för live musik också.

Det sociala nätverket Facebook var också inblandat i hela äventyret. Det var genom en grupp jag finns med i som jag överhuvudtaget fick reda på att konserten skulle äga rum. Gissa om jag blev förvånad när jag klev in på puben och bland det första jag fick höra var mitt namn – en av de övriga medlemmarna i facebookgruppen var också där – och vi träffades för första gången – och hade mer att säga än vad tiden tillät!!

Efter vad som verkade vara minst en timme – eller minst fem pints – så började ett gäng med ganska unga grabbar äntra scenen. Med unga menar jag unga i förhållande till merparten av publiken – som var 40+.

Vad hade jag förväntat mig av kvällen?

Jag är nog inte riktigt säker på vad jag hade för förväntningar – men alla överträffades (nästan). Möjligen hade jag en förhoppning om att få höra någon av hans egna solo låtar också speciellt eftersom affischen som gjorde reklam för konserten hade en bild tagen från Jon Lords soloskiva Windows från 1974 – hmmm undrar just om inte Microsoft borde betala royalty till herr Lord.

Setlistan innehöll i alla fall det mesta av det bästa som Jon Lord medverkade till att skriva under sina år i Deep Purple och Whitesnake mellan 1969 och 1996.

Bandet bestod av ett flertal musiker som bytte platser med varandra ett flertal gånger under loppet av kvällen – vilket kanske gjorde det hela lite rörigt – men musiken framfördes väl och med både känsla och ordentligt tryck.

Enligt obekräftade rykten var det 17 olika musiker från stora delar av Europa som deltog i konserten och av dessa var det tyvärr endast en som kan sägas ha någon anknytning till Jon Lord nämligen brodern till hans ersättare i Deep Purple – Keith Airey – som spelade de sista tre eller kan det ha varit fyra låtarna under kvällen. Det är inte helt lätt att reda ut allt efter ett ospecificerat antal öl slunkit ner i strupen…

Efter sådär en tre timmar slutade föreställningen föga förvånande med Smoke On The Water och det kvarstod bara att ta sig hem. En resa på cirka en halvtimme – i normala fall. En av kamraterna försvann vid ett stationsbyte – senare fick vi veta att han blev så pissnödig att han var tvungen att leta upp en toalett – men hittade ingen – och med tanke på de stränga straff som utdelas för otillåtet pissande och den stränga kameraövervakning som råder i England överhuvudtaget beslutade han sig, efter moget övervägande – att pissa i byxorna.

Själv missade jag första trappsteget på vägen ner för en av alla dessa trappor som finns på järnvägsstationerna och föll handlöst i backen – med ett sår strax under ögonbrynet och märkligt sneda glasögon som resultat och dessutom ett riktigt ont ögonbryn.

Nåväl – kvällen var lyckad – tills vi skulle hem – men alla överlevde i alla fall.

Känslan av att fått höra all den musik man vuxit upp med i ett sådant koncentrerat format och av såpass duktiga musiker gjorde mig stum av beundran för den man som så sorgligt, allt för tidigt gått ur tiden endast 71 år gammal.

R.I.P. Jon Lord

Setlista:

Lazy
Stormbringer
Highway Star
You Fool No One
Speed King
Ready And Willing
Fool For Your Loving
Don’t Break My Heart Again
Demon’s Eye
When A Blind Man Cries
Soldier Of Fortune (acapella)
Ted The Mechanic
Fireball
You Keep On Moving
Burn
Child In Time
Pictures Of Home
Perfect Strangers
Black Night
Strange Kind Of Woman
Mistreated
Woman From Tokyo
Hush
Smoke On The Water